Dramatik

Har varit ett par händelserika dagar denna vecka. I torsdags skulle jag och Rosanna rida ut med Sado och Zorro. Vi har inte ridit ut dem två tillsammans förr, men de brukar vara lugna tillsammans med andra hästar. Zorro kan vara lite het i början av ritten, så jag red honom och Rosanna Sado. Vi hade precis kommit oss iväg och och Zorro taktade lite. Jag fokuserade på hästen och tittade ner ett ögonblick. Nästa gång jag tittade upp ser jag Sado bocka omkring med Rosanna hängandes på sidan. Hon ramlade till slut av och Sado galopperade iväg (inte mot stallet!). Rosanna ramlade på sidan och var snabbt uppe för att springa efter Sado. Zorro var väldigt lugn och jag bestämde mig för att ta honom tillbaka till stallet. Där skyndade jag mig att ta in Apollo från hagen om Sado skulle komma tillbaka ensam. När jag hade stängt fönsterluckorna till stona tog jag fyrhjulingen i hopp om att busen var infångad. Jag mötte dem efter en bit och Sado lunkade på bredvid en halt Rosanna. Hon slog i knäet och har nu fått ett fint blåmärke samt är öm och svullen. Hon hade en himla tur eftersom hon inte hade någon hjälm. Det hade kunnat gå hur illa som helst. Sado var mirakulöst helt oskadd. Inte en endaste skråma. Jag vågar knappt tänka på vad som hade kunnat hända om han hade kommit ut vid tågrälsen.. Varken jag eller Rosanna vet varför han började bocka, vanligtvis rider jag ut honom och han är som kossa. Det kan hända att han blev uppspelt av Zorros taktande, men vi kommer inte rida ut dem två tillsammans igen!

Jag är mest glad att det slutade lyckligt, även om min "sambo" är stel och styv.

I fredags red jag Sado (numer känd som bockarkungen) för Georgia. Paulo tog över lektionen och var inte på sitt bästa humör. Jag var trött och slut efter att ha jobbat nästan två veckor i sträck och ni kan själv lista ut att det inte gick så bra. Paulo skrek och jag kunde inte alls göra vad han bad om. Det slutade med att han fick sitta upp, jag kände mig rätt värdelös och Georgia var sur för att Paulo tog över. Great!

När vi var klara för kvällen skulle vi åka till ett mataffär 15 minuter från Azinhaga. På vägen dit strejkade motorn, den startade igen och vi tog oss dit men då var det redan stängt. Jag som är en äkta optimist ville chansa och åka hem trots att bilen inte var i bästa skick. Rosanna försökte ringa Georgia och Paulo, men dem var på middag och hade inte på mobilen. Vi började rulla hemåt och på vägen känner jag hur motorn dör. Jag kunde svänga in på sidan och det börjar ryka från huven. Motorn var helt död och efter ett par timmars väntan fick vi äntligen tag på Paulo. De kom och räddade oss, men motorn mådda inte så bra och är skrot. Jag vet inte ännu vad felet var, men hade jag lyssnat på Rosanna och stannat på Intermarché hade den kanske gått att rädda. En riktig toppendag med andra ord..

Igår var vi alla lite nedslagna, jag och Rosanna jobbade vår 14:e dag i rad (trötta!) och Paulo hade backat in i en annan bil samma kväll som vår bil dog. Jag tror att vi, mitt i allt elände, såg komiken i det hela och hade en bra dag. Det gick mycket bättre att rida och vi fick alla sysslor gjorda. Idag är vi äntligen lediga och vi har även tisdag em och onsdag fm ledigt. Vi kommer inte göra många knop idag, sova och städa huset står på listan.

Hoppas ni också får en skön söndag!

Kram

Astrid

Smutsrand eller solbränna??

Fågelvänliga hästar. :)