Det här med folk och deras åsikter...

Hade egentligen tänkt skriva lite om vår trädgård eftersom vi ägnat mycket tid åt den i helgen (när man har en trädgård på 1½ hektar så tar den lite tid vare sig man vill eller inte...). Eller kanske lite om EM i Aachen. Men jag tror att jag ska skriva lite om något annat som har legat och grott i mitt bakhuvud ett tag nu. Det handlar om hundar, eller kanske rättare sagt om uppfostring av hundar.

Jag är så himla glad för vår lilla Daisy! Hon är en så fin och duktig liten tjej. Och när hon lägger bak öronen och tittar på en med sina mörkbruna ögon så vill jag bara krama sönder henne. Vad jag skulle vilja skriva en liten rad om är det mottagande man får när folk ser att man har en Rottweiler. Jag är uppriktigt förvånad!! Så många varnande ord om att man måste vara tuff och hur man måste sätta gränser osv! Man måste minsann aktivera dem och de är inte att leka med... Herregud! Det är väl en hund? Nog för att det var länge sen som jag själv skaffade en ny hundvalp (jag var 10-år när vi köpte vår dvärgschnauzer), men inte kan jag minnas att vi blev överrösta med varningar från höger och vänster.

Hur kan man säga nej till dem ögonen??

Det här är min första Rotta, men jag har ju träffat på och haft hand om en hel del eftersom det är en rätt vanlig hund ute i stall. Och de har alltid varit extremt lugna, snälla och lydiga hundar. Självklart betyder det att deras ägare har gjort ett bra jobb med dem, men jag tycker nog att det säger en del om rasen också. Vår egen lilla tjej är extremt lättlärd och klok. Hon gillar att vara med "familjen" (dvs oss och mina föräldrar, svärföräldrar och andra som spenderar mycket tid här med henne), och hon gillar att ligga och sova som en stock emellan lek och promenader.

Jag trodde faktiskt inte att folk gjorde sådan skillnad på hund och hund. Kalla mig naiv om ni vill, men jag trodde det var självklart att man sätter regler för sin hund och uppfostrar dem så de blir lugna, trygga, lydiga och glada individer. Självklart kräver en stor hund som kommer landa nånstans runt 50kg (ungefär lika mycket som jag väger) lite mer regler och lydnad än vad t.ex. en dvärgschnauzer som landar nånstans runt 6kg kroppsvikt som vuxen hund (om jag inte minns fel) och som även jag och min syster (7 och 10 år gamla) när som helst kunde plocka upp i nackskinnet om hon gjorde fel. Men det är ju inga konstigheter!

Vi har några enkla regler som vi försöker följa i all hantering. T.ex. man får inte bitas (svårt att följa när man är liten valp). Se till att ha tuggben eller annat som hunden kan klia tänderna på så slipper dina fingrar och tår agera tuggleksak. Hon får inte dra i kopplet. Hoppa och nosa och leka får hon göra när hon är lös. När kopplet är på ska man gå ordentligt. Jag kräver inte att hon ska gå perfekt fot, för det tycker jag hon är för liten för att klara av några längre sträckor/stunder (jag försöker att aldrig be om nånting som jag inte tror att hon kan klara av), men hon får inte gå och dra i kopplet eller stanna och nosa (annat än om jag tror hon behöver kissa eller bajsa). Annars får hon gå på i den takt som den som håller kopplet bestämmer. Det är mest när vi är på besök inne i stan eller ibland när man går på "nattrundan" och vill att det ska gå fort som hon är kopplad. Hon får inte tigga. Då åker hon ut ur rummet vi är i. Eftersom hon aldrig blivit matad vid bordet så tigger hon aldrig efter mat. Ligger hon lugnt och stilla under/bredvid matbordet så får hon vara med. Om hon hoppar runt och bitar folk i fötterna så åker hon ut - utan att vi skäller eller gör någon grej av det. Lugnar hon ned sig får hon komma in igen. När vi går ut ska hon sitta och vänta på att bli ombedd att komma med, och när vi går in så ska hon sitta och vänta tills vi tagit fram hennes handduk och torkat hennes tassar. Och när man ropar KOM så måste hon alltid komma! Det kan ju vara skillnaden på liv och död om det vill sig illa. Nu menar inte jag att vår hund på något vis är helt perfekt, eller ens att alla måste göra såhär. Jag har säkert glömt någon regel vi har också, men hur som helst så är det samma regler som jag hade haft oavsett om det varit en bulldog eller chiuaua.

Men ännu viktigare än alla dessa regler är ju att hunden ska vilja komma! Den måste ju vilja vara med dig och tycka att det är kul att jobba med dig. Annars har du inte en chans. Om man bara är bestämd och hård och tuff så kommer du få en olycklig, olydig och aggressiv hund. En hund som inte vill vara med dig kommer inte göra som du säger, och det är en sådan hund som i slutändan kan bli farlig. Jag blir ärligt talat lite tokig på alla dessa okända människor som kommer fram och ska berätta för mig hur jag ska uppfostra min hund (och det när hunden ifråga går lugnt bredvid mig och uppför sig perfekt). Sluta mästra andra, och oroa dig för dina egna problem istället!

Imorgon ska vi börja på valpkurs! Spännande! Här är ett litet klipp på Daisan, 10 veckor gammal (dvs två veckor sedan).

Då har jag sagt mitt. Nästa inlägg får handla om trädgården, hästar, ridbanan och andra "gårds-grejjer" som vanligt!