Kajsa Boström har fått kontakt med en tjej som har sina hästar i Nordnorge, där träningsmöjligheterna under vintern är obefintliga.

Kajsa Boström har fått kontakt med en tjej som har sina hästar i Nordnorge, där träningsmöjligheterna under vintern är obefintliga.

Kajsa Boström

9 januari 2019, 19:02

Det är skillnad på att kämpa och att kämpa

Ridsporten är för alla, de orden hörs ofta. Du kan om du vill och ingen mer än du sätter ribban. Bit ihop och kämpa så lyckas du...

Ibland när jag läser om de som har lite andra förutsättningar för sin ridning än många av oss andra kan jag känna att ordet kämpa har olika innebörd, väldigt olika.

Jag skummar då och då olika nätforum och fb-grupper för att känna av hur "vinden blåser" i ridsporten och det är emellanåt riktigt intressant. Idag blev jag nästan lipfärdig när jag läste om en kämpande, då menar jag kämpande ryttare.

Tjejen som skrev inlägget heter Kristina och jag blev så gripen av det jag läste att jag kontaktade henne för att få veta lite mer om "livet på landet" eller "långt-bort-i-stan".

Kristina är född och uppvuxen i Göteborg men bor nu i en liten by som heter Straumen utanför Mo i Rana i Nordnorge.

Om jag sätter mig i bilen här utanför Kungsbacka och styr norrut längs E20 i 16 ½ timme så kommer jag dit. Ungefär 132 mil, sista delen i nästan väglöst land och jag är framme. Där bor Kristina med  familj och två fjordingar.

Två fjordingar, den ena fick hon som sällskap och den hade inte varit omhändertagen eller skodd på 4 år. Ingen ridbana, tre mil till närmaste ridhus och tre timmars körning till närmaste ridanläggning med tränare. Vintertid är det inte körbart med hästekipage för färden går över fjällvägar med allt vad det innebär. Tjohoo!! Eller nåt...

                                                                          Foto:Privat

Så här skrev Kristina i sitt inlägg, jag har saxat lite:

"Nästan oavsett fråga så får alla rådet "ta hjälp av en bra tränare" även när man frågat något specifikt. Nu har ju jag ett problem och det är att jag inte har tillgång till någon direkt tränare under vintertid (inte något proffs sommartid heller men åtminstone någon som ger lite tips). ---- Hon (hästen) är väldigt stark i munnen men det har blivit tusen gånger bättre sen jag slutade hänga i tyglarna och håller still händerna. Men allt sånt här övar jag själv på, läser och kollar youtube och försöker här ensam i skogen :) Men, ge mig era bästa tips! Vi ska göra en första start i juni (L:B, min anm.) så inte mycket tid för tränare (kanske en-två gånger i månaden från mars) och vill bygga upp och inte förstöra!"

Detta är något jag tycker alla ryttare i lite mer bebodda trakter ska tänka på när träningstiderna t ex inte finns tillgängliga just på tisdagar kl 18 när det passar dig bäst eller när det råkar stå ett hinder du måste rida runt i ridhuset. Kanske behöver du köra till ridhuset 20 minuter bort, på platt väg?

Jag är idag ganska bekväm med min ridning och skulle inte gilla att träna ensam på en snöig åker hela vintern, men vi är bortskämda. När jag var ute på tur idag, för att komma till denna dagens jobb 25 km nordost passerade jag inte mindre än 15 ridhus varav ett aldrig är ens använt. Jag kan ha missat att räkna något och det är endast? 5 som hör till olika typer av ridskolor, resten är privata.

Så mitt tips är, sluta gnäll över något som kanske går dig emot i ridningen och tänk på hur det är att kasa runt i snö och is i Nordnorge utan tränarhjälp 8 månader om året.

Heja dig Kristina, jag hoppas du hittar din röda tråd och förhoppningsvis någon som kan hjälpa dig. Dagens tekniska lösningar kanske kan vara till nytta för dig. Det är roligt att rida! 

                                                                   /Kajsa 

                                                                                  Foto:Privat

ANNONS: