Det är en konstig tid nu

Coronavirus är en elak typ och av den kan vi få sjukdomen COVID-19. Det mesta i världen är upp och ner och många ryttartävlingar ställs in. I Storbritannien ställs även träningar in nu. Fast det fattar inte jag vitsen med. Svenska golfförbundet tänker till exempel hålla sina banor öppna med motiveringen att svenska folket behöver vara ute och röra på sig. Det är lika lite trängsel där som på vanliga hästträningar. Mer friskvård åt människorna!

Nu tar jag ett nytt ämne. Det handlar om att jag ska ställa mig utanför den berömda lådan. På riktigt.

Kommande helg ska jag ha två dagars kurs med islandsryttare. Det är så långt utanför min låda som jag kan tänka mig. Det är utanför lådan och in i nästa rum långt bort faktiskt. Men om jag inte utmanar mig så blir det lite tomt. Jag behöver fundera över hur jag ska förklara ridning så alla förstår.

Ni som följer min blogg (just nu glest med inlägg, jag vet) läste för ett tag sen om min gamla "karriär" i islandssporten. Inlägget finns här här: En bortglömd VM-medalj

Nu är det dags igen. Jag har haft en av helgens ryttare med på en träning och han fick uppenbarligen blodad tand. Jag ska inte hålla på med tölt och pass och andra rasspecifika grejer. Jag ska prata ryttarinverkan och hästars vanliga gångarter. Det är iallafall önskemålen.

Eftersom jag kommer från en annan sida av ridsporten vet jag inte hur mycket dessa ryttare kan av det jag tycker är viktigt. Jag har förstått att det finns en speciell ridlära med egen utbildningsskala på Island. Men de svenska utbildningarna ska enligt uppgift använda den klassiska skalan och ridläran.

Jag har för säkerhets skull, för att få samsyn, lagt in ett obligatoriskt teoripass dag 1. Så nu ska jag få ihop ett bra upplägg på teoripasset. Jag är som bekant noga med detaljerna.

Jag nämnde detta äventyr för en vän, tillika kollega för ett tag sen. Vi har ofta givande samtal om ridning i stort och smått och är båda roade av nya utmaning. Efter samtalet fick jag en bild. Känner ni igen kusken? Här sitter det inte heller fast...

                                                                              Foto: Margit Ticklén

Jag återkommer eventuellt med rapport om mina äventyr!

                                                Hej hopp //Kajsa