Det är alltid någon som måste gå...

I min morgontidning Göteborgs-Posten fanns det en annons för ett tag sen som fastnade i min hjärna. Jag har tänkt på innehållet många gånger under veckan. Det var arrangören bakom vårt berömda "Göteborgs-Varv" västkustens halvmara som tackade deltagare och funktionärer efter avslutad löparvecka.

Göteborgs-Varvet är verkligen en folkfest. Det finns under veckan lopp för alla, elit, lunkare, seniorer och juniorer. Det är en härlig folkfest som även engagerar en stor publikmassa. Medaljer delas ut och alla hejar på alla som går i mål på Slottskogsvallen.

Fast de finns ju några som inte når dit. Vrickade fötter, skoskav, vätskebrist eller annat gör att de inte orkar runt.

Då kommer kanske den där uppgivna besvikelsen, tomheten och de krossade förväntningarna son en smäll i bakhuvudet. Just dem, de som aldrig kom i mål vände sig denna annons till och jag tar mig friheten att citera slutet:

"Och du kommer väl vara matt men ändå lite nöjd. För du gav dig ut de där höstkvällarna trots att soffan förföriskt lockade. Du utmanade dig själv trots att du egentligen inte vågade. Du sprang med en löpargrupp och en massa nya människor för att du ville bli bättre och kände dig modig på grund av det. Och det är du också!

Detta är en hyllning till dig som inte tog dig i mål i år. Men nästa år har du en ny chans."

Precis som med oss och våra hästar tänker jag. Speciellt nu på våren när allt händer, treårstester, kval till Falsterbo eller lagtävlingar i lika divisioner. Allt ska klicka nu, upp till bevis efter den långa vintern och alla träningar. Och sen går det kanske inte?!

Det blir inga diplom på unghästen eller så blir hästen halt och du får inte dina kvalprocent. Den drömda Falsterboveckan seglar iväg som en skuta i horisonten, treåringen som skulle bli din pensionsförsäkring är inte ens klass I, eller kanske händer det värsta av allt. Din häst får galoppera iväg på de evigt gröna ängarna, efter år av satsningar och gemensam glädje och du är bara ensam och less på allt.

 "Prinsessan", hästen på bilden (en av mina favoritbilder) lämnade oss idag. En satsning och ett kärleksfullt förhållande tog slut och det finns en oändligt ledsen ägare och ryttare därute någonstans...

Till er som har det motigt nu, det kommer bättre dagar. Nya hästar, nya drömmar och förhoppningsvis "upplopp" där ni kan defilera in i målet efter väl förrättat varv. Medaljerna hägrar oavsett vilka mål ni sätter upp.

Vill ni muntra upp er efter denna något dystra måndagsfundering kan ni kolla på länken nedan.

Charlotte Dujardin visar på sin fb och sitt Instagram att hon behärskar all ridning. Det kan göra vem som helst glad att titta på!

https://www.facebook.com/search/top/?q=charlotte%20dujardin

              Hej och ge inte upp, för nästa gång...  /Kajsa