Clinic för Craig Stevens

Idag åkte jag och Roberto till Balazar för att rida clinic. Roberto som är van vid småvägarna fick köra med mig och Urque som last. Jag kan säga att jag är glad över att det var han som skötte ratten, det är inte helt lätt när man får möte efter de smala vägarna. Efter en timmes bilfärd kom vi fram till Nuno Olivieras ställe (inte den gamla mästaren Oliviera). Roberto började med sin lektion på en av Nunos hästar. Sedan var det min tur och jag har fått höra att det är fokus på ryttaren, position och skrittarbete. Under 1 timme fick jag skritta, stå still och piaffera. Hälften av lektionen bestod av teoretiska utlägg. Allt det han sa var logiskt och jag höll med om hans åsikter. Det mesta var sådant som jag hört förr, men givetvis är det välbehövligt med en reminder om vad som är viktigt. Här är en kort sammanfattning av allt det han sa:

Ryttarens skänklar ska öppna upp för att ge plats åt hästens bakben att kliva in under kroppen. När jag håller om med skänkeln "stänger" jag energiflödet som istället ska bära (samlande). Han var noga med att förklara att ryttaren inte ska klämma med skänkeln, endast känna hästen med benen när man ber om samling.

Tyglarna ska alltid verka för att ge. Hästen måste ha förtroende för handen och vilja söka upp kontakten. Inte tvärtom. Han ville ha en väldigt lätt och buren hand, öppen vinkel mellan ganasch och underhals och lösa nosgrimmor. Det rymdes betydligt mer än 2 fingrar! Jag fick jobba med att få hästen att komma upp, om hästen la sig på bettet skulle jag göra små vibrationer med handleden.

När hästen kommer i ett läge där den är avspänd, men i samling och är helt på ryttarens hjälper kan man prova att ge tyglarna och öppna benen. Om hästen håller sig i samma rytm och position är ekipaget i balans. Om inte, prova igen, det är ok att det blir fel ibland. Detta fungerade faktiskt riktigt bra i slutet då jag fick jobba med piaffen. Känslan av att vara i balans och enbart "hålla" hästen med sätet är alltid lika häftig!

Urque skötte sig fint, han tyckte Craig var lite läskig i början när han skulle göra någon övning från marken. Det är en känslig pålle det där. <3

Det känns kul med inspiration, nu blir det att rida med mer finlir och förhoppningsvis får jag resultat på hästarna. Detta sätt att jobba på var perfekt för lusitanon, som har lätt att backa ur kontakten och spänna sig. Dessutom var Craig en hästvänlig tränare, lugn och metoder som bygger på ömsesidig respekt hos häst och ryttare. Han hade många roliga liknelser och jag tycker det är bra att tränarna vågar jobba med grunderna, även om jag kanske hade föredragit att få göra lite fler övningar i alla gångarter. Nåja, en erfarenhet rikare!

Craig ville inte att man tog kort under lektionerna, så ni får bara en bild på Urque när han väntar i Nunos stall.

Sov gott!

Astrid