Clear-Round + Hundrädsla

Hej! Vädret de senaste dagarna har varit underbart! Igår kväll lät jag Hedda och Marcos boxdörrar vara öppna så de kunde välja om de ville vara ute eller inne under natten. När jag mockade i morse var Marcos box ren, så han gick nog ut på gräset och sov :) Låter dem välja i natt också. Så skönt med uteboxarna!

I onsdags kväll åkte mamma och jag till Kungsbacka ridklubb. Jag hoppade en runda på 110cm med Rivica på deras clear-round. Hon kändes jättefin och hoppade felfritt :) Kanske något mattare än vanligt, men är nog bara över den plötsliga värmen som kommit. Hon gjorde i alla fall fina språng och lyssnade bra. 

Videolänk: http://play.videofy.me/v/10397480

Igår förmiddags red jag ut en liten runda på både Marco och Ratzia i Bunketorp. Tog det lugnt med båda två. Ratzia har varit lite svullen nu när hon kommit ut i stora gräshagen, så hon har fått skritta i några dagar, men imorgon åker vi till skogen igen och kommer hålla igång lite mer i alla gångarter :)

Jo, jag skulle ju berätta om Marco och hans hundrädsla. Det hela började som sagt med att han blev ordentligt skrämd av skällande hundar som fyraåring. Jag skulle skritta upp till manegen hos dressyr-Eva och då går man förbi deras hundgård. Precis när vi passerade kastade sig hundarna mot gallret och skällde som tokiga. Marco blev helt vettskrämd och har efter detta alltid blivit väldigt spänd och rädd när han hör hundar skälla. Skäller en hund som är nära så vänder han helst och drar åt andra hållet. Hör han en hund skälla när vi till exempel är ute och rider i skogen, men inte ser den, så blir han väldigt spänd och på sin vakt. 

Dessutom var han med om ett annat "hundtrauma", som kunde slutat riktigt illa, också när han var fyra, eller möjligtvis fem. När vi håller på och grejar i stallet brukar vi ha vår hund Fia i en lång lina, så att hon inte ska gå på egna promenader. Den här gången låg Fia på gårdsplanen och satt fast i linan. Jag skulle rida Marco uppe i paddocken och hoppade upp utanför stallet. Jag fipplar lite med stiglädren och Marco börjar gå. Plötsligt är Marco med frambenen på ena sidan om hundlinan, som ligger rätt ner på marken, och med bakbenen på andra. Just i detta ögonblick väljer Fia att resa på sig och börja gå, så att linan spänns och åker upp i luften mellan Marcos ben, samtidigt som han är på väg framåt. Allting gick väldigt fort och klantiga jag hade ju ingen koll (lesson learned, det vill jag lova, mådde jättedåligt över vad som kunde ha hänt) där jag satt och ändrade längd på stiglädren i godan ro. Marco fick panik när han känner linan mellan benen och självklart blev det bara värre när han börjar hoppa omkring och trassla in sig ännu mer. Vad som ännu värre var var ju att Fia satt fast i linan och halades in mot Marcos sparkande ben. Marco hade fullständig panik och var inte kontaktbar. Till slut gick linan som tur var sönder så att Fia kom loss och Marco kunde lugna ner sig. Kunde gått riktigt illa med Fia, och även med Marco.

Det var sjukt obehagligt och efter detta har jag så klart lärt mig en ordentlig läxa. Dessutom är jag efter detta "med" när hästen rör sig framåt och håller inte på och pillar med annat.

Både Fia och Marco var rädda för varandra ett bra tag, men idag är de vänner igen. Fia kan komma fram till Marcos box eller staket vid hagen och hoppa upp med framtassarna och slicka honom på mulen :) Han blir aldrig rädd när han ser Fia eller om hon skäller, utan bara när han ser eller hör andra hundar. Det har blivit mycket bättre med att se hundar. Visst blir han lite spänd, men han passerar fint och hundarna brukar alltid vara snälla och inte bry sig om honom. Det är som sagt mest när de skäller som han får panik. Kan ju hoppas att det blir bättre med tiden, men kan nog vara så att detta alltid kommer sitta kvar.



Marco och Fia på uteritt