Bristande information eller rent av bedrägligt beteende?

Storleken på "hästvärlden" i Sverige är att jämföra med en ankdamm. Det vet nog alla som på ena eller andra sättet är yrkesmässigt sysselsatta i ridsporten.

Jag brukar säga att det du gör idag, det vet de flesta imorgon. Även om du gjort något som du tror eller hoppas inte ska komma till allmänhetens kännedom.

Lyckas du på tävlingsbanan eller köper en fin häst vet alla det.

Bär du dig illa åt mot din häst, då är det strax allmänt bekant även om du inte vill kännas vid det.

Pratar du illa om någon eller far runt med skvaller, ja då är det också strax på allas läppar. Ibland är sanningshalten i informationen kanske tveksam, men ingen eld utan rök.

Jag har varit med länge och lärt mig lyssna till allt som sägs med en stor nypa salt. Men jag har också varit med så länge att jag tydligt ser ett mönster i det som sker. Till exempel vem som ofta dyker upp i sammanhang som inte är ok.

Hästhandel.... Det är en infekterad bransch och nu har jag blivit upprörd, på riktigt.

Någon har försökt att uppenbart lura min elev och indirekt mig. Eller friserat sin information, om jag ska beskriva det vänligt.

Ridsport-Sverige är för litet för det. Tre, kanske fyra telefonsamtal, lite grundligare sökning på nätet och vips har jag en historia som är låååångt ifrån den jag fick av säljaren.

Några personer anser uppenbarligen att jag är dum i huvudet eller otroligt blåögd... Jag har förvisso blå ögon men jag är full kapabel att hämta information, även den som undanhålls.

"Bedrägeri är enligt svensk lag ett brott, som består i att någon medelst vilseledande förmår annan till handling eller till att underlåta något som medför vinning för gärningsmannen och skada för den vilseledde enligt 9:e kapitlet § 1 brottsbalken.″

Just den här juridiska biten tror jag många som vill handla med hästar skulle sätta sig in i.

Det höjs ofta röster mot den lagstiftning som finns för att skydda köparen vid t ex en hästaffär. Den kan säkert kännas jobbig för de som säljer hästar, men om alla vore ärliga skulle färre affärer sluta med tvister. Med alla menar jag BÅDE säljare och köpare.

Jag har verkligen tänkt igenom vad som hände min elev och mig vid det aktuella tillfället och kan konstatera att vi nästan gick i fällan av de klassiska anledningarna. Det var en fin häst, det var uppenbarligen behov av snabba ryck samt undanhållande av viktig  information.

Tur, erfarenheter samt lite eftertanke om vad som egentligen sas vid den där hästvisningen gjorde att vi kom till insikt och backade ur en tänkt affär.

Jag är arg och frustrerad. Mycket för att jag höll på att bli lurad men nästan ännu mer för att en stackars häst är den som får sitta emellan.

Det finns gränser för hur vi sätter hästar i elände för att vi kommer till korta i vårt hanterande av dem. Okunnighet, tanklöshet och girighet gör en del människor fartblinda.

 Jag ska fundera ordentligt över detta några dagar. Det handlar inte bara om rätt och fel rent juridisk, det handlar om respekt för människor och djur.

Och som sagt, nu är jag arg. På riktigt...