Blogginspiration!

Åh vad roligt med frågor. Nu är jag nöjd :)Jag har knäppt lite kort idag på delar av anläggningen.Utrustningen ser ut ungefär som hemma. Däremot är ordningen (eller oordningen) inte alls på samma nivå som i många av stallen hemma i Sverige. Då jag jobbade hos Maria Eriksson i Kalix smordes alla träns och oftast sadlarna efter varje ridpass. Allt hängde snyggt och prydligt i sadelkammrarna. Tränsen var snurrade och var sak hade sin plats. Här råder ett slags halvkaos. Vårt stall är långt ifrån det värsta jag har sett här i Portugal och det är ändå långt ifrån prydligt. Rengöring är det inte så noga med (inte alls!). Jag har dock investerat i en stübbentvål och jag tycker tränsen är lite blankare än vad de varit. En stor skillnad är hur noga man är med att anpassa utrustningen. Hemma i Sverige har vi oftast utprovade sadlar av utbildade sadelutprovare. Många "ridprobelm" beror ofta på att sadeln ligger fel. Viss sanning kan ligga i det, men här tror jag inte ens man funderar på om ett problem i ridningen orsakas av sadeln. Jag rider alla mina hästar i samma sadel. Likadant gör Fernando. Däremot så har vi alltid en padd och/eller en gelpad för att bygga upp och dämpa. Är sadeln lite stor, då bygger man på med en extra padd. Det är inte svårare än så.Jag har endast två träns som jag använder på hästarna, ett tvådelat med D-ringar och ett vanligt tvådelat. Jag föredrar att rida med remontnosgrimma så jag har det på båda tränsen. De hästarna som går på kandar har oftast varsitt alt. att två hästar delar på ett kandar.Angående ridskoleverksamheten här i Portugal, som Helena undrade över, så är jag inte helt insatt. På stället jag är hålls lektioner, men det är mest privatlektioner och det är inte i samma utsträckning som på en riktig ridskola. Eftersom ridhusen här är mindre (vårt största är 30*15 m) så är det svårt med stora grupper. Vi har endast 4 hästar för lektioner (fler hästar finns att tillgå till de mer avancerade lektionerna) och de får jobba en hel del. Speciellt på lördagar då det är lektioner hela dagen. Våra hästar lever trots allt ett rätt ok liv. Jag har sett på hopptävlingar, där lektionshästar som är magra och allmänt eländiga, har varit med. Ridskolesystemet här i Portugal är långt ifrån det svenska, vi ska vara stolta över våra ridskolor! Jag tror säkert att det finns bra ridskolor här i Portugal också, men standarden är långt ifrån bra.Hos oss ser en lektion helt annorlunda ut än vad jag är van vid. De flesta rider endast 25 minuter och vill ha ut så mycket som möjligt av sin lektion. Därför skrittar de sällan fram, utan börjar trava på en gång. Elever som är nya får börja på lina, de går ganska snabbt över till att rida själva och får galoppera tidigt. Jag tror att euro-krisen har bidragit till att folk är rädda om sina kunder och vill göra allt för att inte tappa elever. Det går väldigt fort i utvecklingen för att man vill bibehålla intresset hos kunderna. Tyvärr blir det brister i teoretiska kunskaper samt sits och andra grundstenar. Folk som köper häst här, stallar ofta upp den på ett ställe där det finns tränare att tillgå, både för lektioner och vidareutbildning av hästen. De som är mer åt nöjesridningen är nog helt nöjda med den undervisning de får på lektionshästar. Jag föredrar Sverige när det gäller undervisning på våra ridskolor (iallafall Piteå Ridklubb :).Nu blev det ett jäääättelångt inlägg. Jag ska svara på Ankis fundering om utbildningssystemet imorgon. Nu måste jag sova för imorgon ska jag kliva upp tidigt och åka på clinic. :) Det är ingen mindre än Craig Stevens som har träning en timme härifrån. Jag och Urque på nya äventyr! Blir dock endast en dag eftersom jag måste vara här hela lördagen då det är lektioner och Fernando är bortrest.Sov gott people! Astrid