[BLOGG] "Kaninpuls" och framgångar i Windsor

Hej igen! Nu har utomhussäsongen i Europa dragit igång på allvar och vi är mitt uppe i en fullspäckad tävlingsperiod. I skrivande stund sitter jag dock hemma och följer Roms grand prix från tv-soffan, vi brukar normalt sett vara där med irländska laget men i år har fokuset varit lite annorlunda eftersom vi inte har något riktigt stort mästerskap att sikta mot under året. Det gick ju dock bra för killarna i gröna kavajer även utan oss; de tog Irlands första seger någonsin i Roms nationshoppning! Jag höll så klart lite extra på dem eftersom jag har flera vänner både bland hästskötarna och ryttarna, så det var otroligt kul att de gick hela vägen!

För egen del har vi som sagt en liten andningspaus mellan tävlingar den här veckan. Med undantag för att vi åkte till vår "granne" Marcus Ehning och hoppade en nationell klass igår med ett par nya hästar har vi bara varit hemma. Det var faktiskt min första nationella tävling med Bertram sedan jag började här för 2,5 år sedan, och det blev faktiskt seger direkt, så det var en lyckad dag. Nästa vecka väntar Riesenbecks 2* tävlingar med Emmylou och Cassie och därefter lite större uppdrag för Buddy och Caprisco som har ett par veckors semester med långa dagar i hagen efter ett par lyckade tävlingsveckor.

Semester-Emmy!

För två veckor sedan styrde jag lastbilen med just Buddy och Caprisco mot engelska Windsor, vilket var min första gång i England utan chaufför. Nervöst! Jag brukar annars vara rätt bra på att hålla nerverna i styr men när det gäller helt nya grejer som allt fruktansvärt pappersarbete som det innebär att åka till länder utanför EU (älskade verkligen Brexit, som ni hör) eller som att köra på världens smalaste tåg med en stor lastbil, ja, då får även jag kaninpuls! Pappersarbetet gick dock smärtfritt och jag lyckades ta mig både på och av tåget som tar oss under engelska kanalen utan att repa lastbilen, så det var en lyckad resa trots allt. Nästan i alla fall... Väl framme i Windsor hamnade jag, av någon anledning, på den nationella parkeringen i stället för den internationella, och behövdes bärgas av två enorma traktorer för att ta mig ut! Vid sådana tillfällen är man väldigt glad att man är i ett land där alla är naturligt hjälpsamma och trevliga, och inte i typ... *host* Frankrike *host*. Till slut kom vi i alla fall till rätt parkering, även om vi fick bli bärgade ännu en gång på grund av att veckans tidigare skyfall gjort vackra Windsor till ett gyttjebad.

EuroTunnel mellan Frankrike och England, inte många centimeter till godo på sidorna i en lastbil!

För min del var det första gången i Windsor, som är en otroligt vacker och klassisk engelsk tävling. Som bakgrund till tävlingsbanan och stallarna har man det kungliga slottet och allting är lite som taget ur en engelsk film. En kväll lyckades jag och min kompis Julia, som jobbar för Abdel Said, ta oss in till Windsor/Eton vilket är otroligt mysigt, med en massa fina restauranger och charmiga pubar, så har ni vägarna förbi London kan jag varmt rekommendera en tur ut dit. Hästarna verkade också trivas; boxarna är stora och gräs finns överallt. Caprisco hoppade 145, 155 och 150 med ett ner varje dag, medan Buddy gjorde sin tävlingsdebut efter Florida och hoppade en 150 som uppvärmningsklass med ett ner och några tidsfel. Under söndagens GP bjöd han på en av sina absolut bästa rundor någonsin, dubbelt felfri och tredjeplacerad bakom Martin Fuchs/Conner Jei och Ben Maher/Explosion efter en riktigt tight omhoppning med många absoluta världsekipage. Var så himla, himla glad, dels för placeringen, så klart, men kanske framför allt för hur bra och enkelt han gjorde det. Han är en väldigt stor häst med massor av scope, men han är lite "handikappad" och ridbarheten är långt ifrån den bästa. Det ser ofta lite vilt ut och han springer och genar med huvudet utåt i svängarna, men den här klassen såg han så fin och avslappnad ut, och även Bertram var otroligt nöjd med honom, så det var nog min absoluta höjdpunkt med helgen. Kul också att det är hans tredje tredjeplacering i en Rolex-GP sedan augusti!

Bästa Budda och jag efter Windsors GP

Lät hästarna vila i sina boxar i några timmar innan jag lastade och körde hemåt under småtimmarna mot måndagen. Överlevde både tåg och tullpapper även den här gången och anlände hemma i Tyskland måndag eftermiddag. Bara dygnet senare lastade jag på Buddy och Caprisco igen och styrde mot Hamburg. Även detta en tävling där jag inte varit innan, och jag var positivt överraskad även den här gången. Inte lika "posh" som Windsor, så klart, mer en tysk folkfest! Caprisco gick en 145 första dagen som uppvärmning innan han fick förtroendet att gå GP-kvalet, vilket är det absolut största han gjort i sitt 9-åriga liv, och han gjorde det med den äran! Felfri men sex hundradelar över tiden, men han var helt fantastisk! Det har tagit lång tid för mig att fastna för den här stora, nervösa hästen som vi hade så mycket problem med i början (stannade, tappade sin ryttare, noll respekt för människor, rädd för allt) och nu är han en av mina absoluta favoriter.

Caprisco och Buddy i Hamburg

Buddy hoppade söndagens GP och var egentligen ungefär lika fin som han var veckan innan i Windsor. Årets första tävling på gräs för Buddy och det har egentligen aldrig varit hans främsta styrka, även om han aldrig gjort det dåligt heller, han har dock alltid varit som bäst på stora sandbanor under strålkastarljus (gissa varför vi gillar Florida...) men i Hamburg var han toppen. Ett ryttarmisstag ledde till ett snöpligt nedslag men i övrigt ännu en toppenrunda från Buddy som verkligen är i fin form just nu, och minst sagt har förtjänat lite ledighet innan de större tävlingarna drar igång igen om ett par veckor.