"Be free, like the wind is behind you." Joe Fargis tips till osäker ryttare

Godkväll eller godmorgon, det beror på!

Jag försökte få en pratstund med Joe genom att fråga om Edgar 12, en svensk uppfödning som han tävlade för inte så länge sedan, men han var inte pratsugen. Men vi hann bli överens om att visst var Edgar hans favorithäst genom tiderna. För vem bryr sig om Touch of Class? Två olympiska guld är väl inte hela världen? Och att hon dessutom var den första häst som vann USOC (United stated Olympic Commitee) Female Equestrian Athlete of the Year Award 1984 är väl inte hela världen?

Dagens lektion började med mjuk uppvärmning med betoning på avslappnad och utsträckt trav. Om gårdagens ord var 'gentle' eller 'gently' så var dagens ord 'order'. Han betonade hela tiden vikten av att vara organiserad, att tänka igenom alla rörelser noggrannt. "Don't ride faster than you can think." Allt för att inte överraska hästen och ge den en chans att göra rätt genom att förbereda den väl.

Joe bad att få se galoppfattningar och avbrott till trav på specifika ställen längs med en långsida. Men om ryttaren kände att hästen behövde galoppera mer var det helt i sin ordning också. 

Han hade planerat en serie som började med två studshopp i nittio graders vinkel till resten av serien. Alltså började serien med en volt över de två första hoppen för att avsluta med markbommar och hopp på en rak linje, med markbommar och sedan två studshinder för att sedan avsluta med en oxer ett par galoppsprång längre bort. De började med att skritta över bommarna. Sakta byggde han upp svårighetsgraden och höjden på hindren. På slutet var det högsta hindret, oxern, ca en meter högt.

Om deltagarna trodde att kursen skulle ge dem hemligheten till framgång så hade de fel. Joe jobbade med grundläggande principer som i sig är en (långsiktig) nyckel till framgång. Rid rakt. Rid lugnt. Stressa inte. Mjuk och följsam hand. Tålamod med dig själv och hästen. Men, "ride like you mean it." Kenzie var het och på gång som vanligt, men med hjälp av Joes tålmodiga instruktioner lyckades Dottern få ner varvräknaren på henne.

Båda grupperna red samma serie, fast hindren var lägre för den andra gruppen. Det var jätteroligt att se framstegen en del av tjejerna gjorde från ena dagen till nästa. Dottern fick än en gång vara med på Caspian, och det gick väldigt bra idag. Hon lyckades lugna ner honom, han kan bli stark och snabb, så Joe var väldigt nöjd med dem. 

Jag hann däremot växla några ord med Patrik Lönn som var pratsugen, han kom från ett annat stall och deltog i clinicen. Vad överraskande det var att få prata svenska helt oförhappandes! Det visade sig att han är en etablerad inredningsdesigner nere på Manhattan. Det var inte vad vi pratade om, utan om våra hästar, som man gör när hästtokiga människor träffas. Och naturligtvis kom frågan upp om hur vi hamnade här långt ifrån moderslandet. Han var väldigt trevlig och hade en jättefin fux som ska ner till Wellington i Florida och tävla under vintersäsongen. Härligt!

Några visdomsord från Joe Fargis:

• Think peaceful thoughts.

• Gently move without any emotion.

• Go somewhere. All the time.

• Always flatwork after the jump.

Som jag nämnde igår, jag är full av respekt för tränare som fortfarande är aktivt tävlande och lever vad han lär ut. Men Joe Fargis föll av under en tävling den 30 april tidigare i år, punkterade en lunga och bröt ett revben. Det är möjligt att han inte har varit del av tävlingscirkusen sedan dess. Och är det så, tycker jag att det är helt ok att varva ner vid sextiosex års ålder.

Det var en fantastiskt helg på den kalla ridhusläktaren. Fast jag önskade att jag var med på Milla i ridhuset istället. Och fortsätter att spela på MegaMillion lotteriet.

Det blev ingen dansuppvisning för Joe idag....