Back in Portugal

Då var man tillbaka i värmen och i det land som jag tycker så mycket om.

Veckan har flutit på bra, jag har fått bekanta mig med en ny person som har jobbat extra. Han heter Telmo och han har jobbat lite med hästar förr, men är inte så erfaren. De tog in honom när jag åkte bort och framöver kommer han förmodligen att rycka in då och då när det behövs. Han har varit bra med hästarna och väldigt hjälpsam, även om han inte är så snabb på att mocka. Jag tror faktiskt att han är förtjust i Rosanna, synd att hon åker hem till England snart :P

På söndag kommer Laura som ska ta över efter Rosanna. Vi kommer vara tre personer en vecka innan Rosanna drar. Jag gruvar över att säga hej då, tur att hon kommer och jobbar under feiran i november! Medans jag var hemma kom det en ny häst till stallet, han heter Xamal (inte helt hundra på namnet) och ägs av en tjej som dem har hjälpt förr. Hästen ser trevlig ut och verkar ha en bra inställning till arbete.

Min första arbetsdag efter jag hade kommit tillbaka var rätt hektisk och jag fick rida tre hästar. Den sista bestämde sig för att vara Mr. Bronco och for omkring den första halvtimmen. I slutet av passet var han fin, men jag var rätt slut. Tur att hans bockförsök inte är särskilt svåra att sitta kvar i. Under dagen lyckades jag bli sparkad i låret, inte särskilt hårt, men ett fint blåmärke har jag fått. Det var bara för att hästen skulle vifta bort en brems och jag hamnade i vägen. Nu låter det som att våra hästar är helt vilda, men jag lovar att så är inte fallet. Det var bara en sån dag då allt ska hända. Avslutade dagen med punka på bilen på väg hem och stackars Paulo fick rycka ut till vår undsättning. En metallbit hade fastnat i däcket och luft pyste ut. Lyckligt nog hade garaget i Azinhaga öppet klockan 8 på kvällen (love Portugal!) så vi fick på ett reservdäck tills vidare. Förutom alla dessa händelser var det en bra dag och det var kul att vara tillbaka. Även om 43 grader var lite to much efter att ha varit en vecka i Sverige.

Torsdagkväll åkte jag, Rosanna och Georgia på tjurfäktning i Lissabon. Jag har aldrig varit på någon förr och kände att det var dags efter ett år i Portugal. Jag tänkte skriva om det i nästa inlägg och jag vet att det är många åsikter om det ämnet. Jag vill bara förbereda är och skriva att den portugisiska tjurfäktningen är annorlunda än den spanska. När jag kom hit trodde jag att tjurfäktning betydde att en man i tajta kläder ska viftade omkring med en röd duk och se till att tjuren är död innan uppvisningen kan sluta. Så är inte fallet, i Portugal dödas aldrig tjurarna inne på arenan. De tjurar som visar stort mod kan behandlas och får gå till avel. Vissa av tjurarna avlivas efter uppvisningen. De är inne på arenan i ca 10-15 minuter och under den tiden hinner tjurfäktaren (som är en ryttare) komma in med 2-4 olika hästar, samt en grupp som kallas furcados vars uppgift är att stoppa tjuren (enbart med sina kroppar). Tjurfäktning är en stark tradition och det känns som en lång väg innan det förbjuds. Efter att ha sett en show är jag väldigt splittrad. Vi hade tur och fick se en spanjor som ska vara en av dem bästa. Hans ridning var helt otrolig och hästarna gjorde allt för honom. Då kunde man kalla det konst och jag fick en helt annan förståelse, det var vackert och jag blev väldigt berörd. Samtidigt kan jag inte förneka att det är en form av djurplågeri att sticka knivar i ett djur. Även om dem har fått en bra uppväxt ute på fält och är otroligt välskötta så är dem 10 minuterna där inne en obehaglig upplevelse för tjurarna. Som sagt, jag är splittrad men måste erkänna att det var en otrolig upplevelse som jag inte ångrar. Däremot är jag osäker om jag vill gå igen. Efter att ha sett så högklassig ridning måste det vara någon som är minst lika bra för att man inte ska bli besviken. Men som sagt, jag ska förklara mer ingående om hur det går till. Jag förstår att vissa kan bli upprörda, men ni får komma ihåg att det ligger mycket kultur och tradition i tjurfäktning. När man är i ett nytt land är det viktigt att ta del och lära sig så mycket som möjligt. Ha ett öppet sinne helt enkelt, fast det borde man alltid ha.

Ha en trevlig dag!!

Astrid

Suddig bild på mig och Bobo