Att vara svensk tjej i Portugal

Hade tänkt skriva lite om mina erfarenheter att komma till Portugal som ung svensk tjej. Det är nämligen inte alltid så lätt!

Till skillnad från Sverige är ridning mansdominerat här i Portugal. Självklart finns det många proffesionella ryttare som är kvinnor, men större delen är män och på tävling i alla grenar, står de oftast för majoriteten. Synen på kvinnor är tyvärr väldigt gammeldags hos många, jämställdhet är inte ett begrepp man hör ofta och det är vanligt med sexistiska skämt. Som svenska hamnar man dock i en egen kategori. Vi har de portugisiska männen, portugisiska kvinnor och utlänningar.

Vad jag har lagt märke till när man åker på tävling är att tjejerna oftast har en tränare med sig. Tränaren finns nära hela tiden, hjälper till på framridningen, ibland gör iordning hästen osv. I många fall är det tränaren som utbildar och tränar hästen, det är vanligt att man gör så här, vare sig eleven är kille eller tjej. Men det jag har upplevt är att tjejerna inte riktigt får lära sig att utbilda sina hästar. Deras tränare ser till att hästen gör de saker den behöver göra för att eleven ska kunna tävla på önskad nivå och de tränas för tävling. Killarna däremot får lära sig mer grundligt för att kunna träna sin egen häst. Såklart är det inte såhär överallt, det är bara en reflektion från vad jag har sett. Men detta gör att tjejerna blir mer beroende av tränaren, killarna däremot åker ofta ensamma på tävling. Visst ser man killar som rider fram för sin tränare, men inte alls i samma utsträckning som tjejerna.

Därför tror jag många blir förvånade när jag kommer på tävling. Numer vet de flesta här i norr vem jag är (hästvärlden i Portugal är myyycket liten). I början tyckte jag att alla var så vänliga, men efter 2 år har jag fått en bra känsla för vilka som är vettiga och vilka som man ska vara försiktig med.

Jag får ofta frågan om vem som rider hästen jag tävlar hemma, då jag har lagt upp bilder på våra 3-åringar undrar folk vem som har ridit in dem. Det är frustrerande att de inte ens verkar tänka tanken att JAG faktiskt rider in, utbildar och tränar. Självklart vet jag om att jag har massor kvar att lära, men jag har gjort ett bra jobb med våra hästar och även om det är en utmaning ibland så blir alla hästarna bättre och bättre. Kvitto på att jag gör någonting rätt :)

Men när jag är på tävling, utan en tränare vid min sida, 22 år svensk tjej och dessutom gör bra ifrån mig blir grabbarna nog lite smått chockade. Fast det är inte alltid jag får den respekt jag borde ha och förtjänar. Till exempel så var alla över Manuel när han skulle göra sin första start i we. Han fick massvis med tips och råd, folk ringde och på tävlingen berömde alla honom för hans fina insats. Jag däremot, som hade haft två dagar på mig med Urtigao och kom tvåa fick komplimanger för mina blåa ögon och erbjudande om att gå ut på en drink. Sedan framgångarna med Ulisses har folk börjat inse att jag är seriös med min ridning. Jag tror det kan vara för att det är andra hästen jag tävlar iår (och som heller aldrig hade startat we förut) och tar placeringar med. Men man blir ändå rent förbannad emellanåt då man som tjej måste ha resultat för att få någon slags respekt från de portugisiska männen.

Jag antar att fördelen med detta är att man får rejält med skinn på näsan. Man lär sig att låta vissa saker passera och inte ta åt sig av allt man får höra. Man lär sig att uppsaktta när man faktiskt får beröm för sitt arbete och sin ridning. Men lätt är det definitivt inte att slå sig in i mansvärlden. Som tur är finns det några härliga personligheter som gör det lättare och ser allt jobb bakom resultaten. Som faktiskt kan prata häst och ridning då man träffas. Sedan finns det idioter också som tycker man är en liten flicksnärt som borde hålla sig till ponnys.

Hoppas jag inte har skrämt någon tjej som vill komma och jobba i Portugal :P

Sov gott

Astrid

Ulisses, Princess och Flor från onsdag.