Att bo med en portugisisk familj

Idag har jag haft min första sovmorgon på några veckor. Har hänt rätt mycket de senaste helgerna, därför kändes det välbehövligt med en lugn dag i pyjamas :)

Har dessutom träningsvärk från gårdagen då vi äntligen la ut fibrerna på utebanan. Det var ett tungt jobb, men som tur var fick vi hjälp av grannar och bekanta. Jag hann inte rida där igår pga mörkret. Idag har Manuel och Carolina provridit, men det regnade en hel del på morgonen så det var lite för blött. Resten av veckan ska (peppar, peppar) vara regnfri, så imorgon ska jag testa det nya underlaget. Princess har varit så fin denna vecka, igår fick hon dessutom nya skor så vi är laddade för tävling nästa helg. Även Elmo har skött sig bra, vi kommer att starta utom tävlan då det inte kändes nödvändigt att lägga en masa pengar på att registrera honom för att göra de lätta klasserna. Är supertaggad, hoppas bara att min jäkla förkylning kan släppa. Är less på att hosta och snora nu!

Jag tänkte skriva lite om hur det är att leva i ett portugisiskt hem. Jag bodde ju med familjen på mitt första jobb hos Pedro. Det är ganska liknande hur det är nu, men jag känner mig lite mer avslappnad här. Hos Pedro var det nästan som att bo på hotell (seriöst, hur många har fått sina sockar strukna??), här är det mer avspänt och jag kan hjälpa till mer. De flesta fruar jobbar i hushållet och det är inget lätt arbete! Jag vet att Celeste jobbade som sjuksköterska förut, men eftersom maken har en stadig inkomst har hon valt att vara hemma. Men hon är den som sköter handling, matlagning och en MASSA andra sysslor. Till sin hjälp har hon en hemhjälp som är här måndag-fredag för att städa och tvätta.

Jag börjar runt halv 9, 9 på morgonen och äter oftast frukost själv. Pappan Manuel börjar jobba tidigt och barnen är antingen i skolan eller sover. På vardagar är frukosten alltid framdukad. I Portugal har de flesta familjer brödleverans, så man har nybakat bröd utanför dörren på morgonen. Till lunch äter vi alltid lagad mat, ibland är det bara jag och Celeste, ibland med Manuel och Carolina beroende på deras skoldag. De älskar ris här, det serveras till nästan alla måltider. Eftersom de har grönsaksland är det oftast någon form av grönsak på bordet. Det är hälsosam mat med nästan ingen grädde i maten, mycket fisk (eftersom jag inte äter kött tror jag deras fiskkonsumtion har ökat!) och en hel del av ingredienserna kommer direkt från gården. Tex ägg från deras hönor. Oftast har vi frukt som efterrätt, även det kommer från egna träd. Det tog ett tag för mig att vänja mig vid kaffet. Här dricker de nämligen espresso, alltså en pytteliten kopp med superstarkt kaffe. Jag tycker inte om att ha socker i kaffet, men de flesta använder socker. Aldrig sett mjölk i någons kaffekopp.

Middag äter vi sent, runt 9-tiden, eftersom Manuel jobbar sent på sjukhuset. Eftersom det är lagad mat till lunch brukar jag äta lite mindre till middag för att inte gå och lägga mig proppmätt. När jag kommer in från stallet runt 8-tiden är min säng bäddad och nytvättade kläder ligger ihopvikta på en bänk. På tisdagar storstädas rummen och sängkläder byts. Jag behöver inte göra mycket städning eller matlagning mao.

Man blir sjukt bortskämd, jag hjälper till där jag kan med att tömma diskmaskin, duka, plocka undan osv. Som tur är har jag bott mycket själv och vet om att jag klarar av att ta hand om mig själv. Däremot blir det väldigt jobbigt för de ungdomar som ska flytta hemifrån och är vana vid denna livsstil. Jag tror det är en stor anledning, förutom den ekonomiska, att så många unga (speciellt killar) bor hemma med sina föräldrar här i Portugal. I Sverige är det vanligare att man flyttar ut vid 20-årsåldern. Här är det inte ovanligt att vara 30 och bo med mamma och pappa. Inget fel i det, men någon gång måste man ut och testa sina vingar, lära sig att tvätta och sköta sig själv.

Då fick ni en liten insikt i hur jag har det, avundsjuka??

Nu ska jag sova bort förkylningen och ladda för en solig dag imorgon!

Astrid

Även fast jag inte bor hemma längre kommer jag alltid att behöva min mamma.

Hon är den starkaste, vackraste och klokaste människa jag vet (och så har hon en himla fin häst). Älskar dig <3