Gästbloggen
18 augusti 2015, 20:20
Antonias EM-blogg: Min fantastiska resa
OM DENNA GÄSTBLOGG
Systrarna Antonia och Axelina Pettersson Häggström är 18 respektive 15 år och båda är uttagna att representera Sverige i EM. Axelina är ut först med ponny-EM i Malmö, tätt följd av Antonia vars mästerskap går i Österrike. Följ med på deras häftiga äventyr!
Hej!
Jag hade som mål från den 15 augusti förra året då Bullen kom in i stallet att jag skulle göra det största man kan göra som junior - att rida Europamästerskapen. Den stora anledningen var att jag tidigare gjort samma resa, fast på ponny. Det var just resan jag ville uppleva igen. Resan från scratch till det stora målet. Resan som innebar blod, svett och tårar, men som också gav erfarenhet, lycka, glädje, gemenskap, spänning, kunskap, vänner och motivation.
Tre "resor" mot ett EM har jag nu gjort och jag kan helt ärligt säga att det är just de tre åren (2012, 2013 och 2015) jag kan tänka tillbaka på och bara njuta och le. Jag är så otroligt tacksam att jag ännu en gång fick chansen att göra en till resa mot ett mästerskap.Vad är det för resa jag snackar om då?Jo, det är alla fantastiskt roliga tävlingar jag åkt på. Det är verkligen två helt olika världar att vara hemma i Sverige och åka på endagarstävlingar i en regnig paddock mot att åka runt i Europa med sin bästa vän och galoppera in i en internationell Grand Prix och kriga mot ryttare från ledande nationer såsom Tyskland, Holland, Belgien, Storbritannien, Frankrike, you name it.Man lär sig otroligt mycket av att vistas i sådana miljöer. Allt ifrån skötsel, foder, upplägg, försäljning och ekonomitänk, ridteknik, olika ridstilar osv. Listan kan göras oändlig. Man knyter även nya kontakter. Kontakter som kan vara bra att ha i framtiden eller bra i nuet. Jag har under detta året lärt känna så många nya ryttare från olika länder och det är verkligen hur kul som helst.Jag känner att jag utvecklats enormt under detta halvåret. Jag har hunnit med att ta SM silver, rida i Scandinavium, göra bra resultat i Hirtshals och Drammen, åka till franska Deauvulle och få rutin på riktigt tekniska banor, gjort ett bra SM som ett genrep inför Wierden där jag var felfri och 4:a i den största GP:n jag hoppat på häst, varit felfri i 5 av 6 rundor på NM som ledde till brons, debuterat svår hoppning i Falsterbo, samt ridit EM.Tack Bullen. Tack för att du gjort detta med mig och att du varit bäst i världen.Det är tack vare min lilla häst som detta varit möjligt och jag kan inte tacka honom nog för det.Det var med ödmjukhet mot honom som jag sa till Jakob och Pether efter första lagrundan att jag inte ville fortsätta. Nere i Österrike kändes han inte som vanligt. Istället för att hoppa så fint och vara lika taggad som han alltid brukar vara så kändes han matt och orkeslös. Resultaten i sig (2 nedslag på en stor EM-bana) var inte dåligt, men känslan som enligt mig är det viktigaste var inte som den brukar vara.Bullen är en kämpe. Även fast han inte känner sig helt okej så skulle han aldrig ge upp. Han skulle alltid försöka och göra sitt bästa. Därför kände jag att det var bättre att avstå från de resterande klasserna och ta reda på vad som var fel.Nu är jag tillbaka i Sverige och hinner knappt komma hem innan jag beger mig mot Strängnäs där jag ska praktisera hos Pether Markne vilket ska bli jättekul! Mina två upcomings Brownie och Lillan ska med. Mina framtidshästar som jag är så satans taggad på att träna, ta upp i klasserna och sedan sätta upp stora mål att kämpa emot. Har aldrig känt mig så inspirerad och taggad som nu. Det är precis här jag vill vara. På de stora tävlingarna med den allra hårdaste konkurrensen. Men det kostar. Både pengar, ork, engagemang och tid. Jag hoppas att jag inom snar framtid får in ännu fler i mitt team som kan supporta mig mot mina mål. För mål har jag och sätter jag upp ett mål så ger jag mig fan på att nå det.Vill ni fortsätta att läsa och följa mig och Axelina mot våra stora mål gör ni det på aph.blogg.se!
Systrarna Antonia och Axelina Pettersson Häggström är 18 respektive 15 år och båda är uttagna att representera Sverige i EM. Axelina är ut först med ponny-EM i Malmö, tätt följd av Antonia vars mästerskap går i Österrike. Följ med på deras häftiga äventyr!
Hej!
Jag hade som mål från den 15 augusti förra året då Bullen kom in i stallet att jag skulle göra det största man kan göra som junior - att rida Europamästerskapen. Den stora anledningen var att jag tidigare gjort samma resa, fast på ponny. Det var just resan jag ville uppleva igen. Resan från scratch till det stora målet. Resan som innebar blod, svett och tårar, men som också gav erfarenhet, lycka, glädje, gemenskap, spänning, kunskap, vänner och motivation.
Tre "resor" mot ett EM har jag nu gjort och jag kan helt ärligt säga att det är just de tre åren (2012, 2013 och 2015) jag kan tänka tillbaka på och bara njuta och le. Jag är så otroligt tacksam att jag ännu en gång fick chansen att göra en till resa mot ett mästerskap.Vad är det för resa jag snackar om då?Jo, det är alla fantastiskt roliga tävlingar jag åkt på. Det är verkligen två helt olika världar att vara hemma i Sverige och åka på endagarstävlingar i en regnig paddock mot att åka runt i Europa med sin bästa vän och galoppera in i en internationell Grand Prix och kriga mot ryttare från ledande nationer såsom Tyskland, Holland, Belgien, Storbritannien, Frankrike, you name it.Man lär sig otroligt mycket av att vistas i sådana miljöer. Allt ifrån skötsel, foder, upplägg, försäljning och ekonomitänk, ridteknik, olika ridstilar osv. Listan kan göras oändlig. Man knyter även nya kontakter. Kontakter som kan vara bra att ha i framtiden eller bra i nuet. Jag har under detta året lärt känna så många nya ryttare från olika länder och det är verkligen hur kul som helst.Jag känner att jag utvecklats enormt under detta halvåret. Jag har hunnit med att ta SM silver, rida i Scandinavium, göra bra resultat i Hirtshals och Drammen, åka till franska Deauvulle och få rutin på riktigt tekniska banor, gjort ett bra SM som ett genrep inför Wierden där jag var felfri och 4:a i den största GP:n jag hoppat på häst, varit felfri i 5 av 6 rundor på NM som ledde till brons, debuterat svår hoppning i Falsterbo, samt ridit EM.Tack Bullen. Tack för att du gjort detta med mig och att du varit bäst i världen.Det är tack vare min lilla häst som detta varit möjligt och jag kan inte tacka honom nog för det.Det var med ödmjukhet mot honom som jag sa till Jakob och Pether efter första lagrundan att jag inte ville fortsätta. Nere i Österrike kändes han inte som vanligt. Istället för att hoppa så fint och vara lika taggad som han alltid brukar vara så kändes han matt och orkeslös. Resultaten i sig (2 nedslag på en stor EM-bana) var inte dåligt, men känslan som enligt mig är det viktigaste var inte som den brukar vara.Bullen är en kämpe. Även fast han inte känner sig helt okej så skulle han aldrig ge upp. Han skulle alltid försöka och göra sitt bästa. Därför kände jag att det var bättre att avstå från de resterande klasserna och ta reda på vad som var fel.Nu är jag tillbaka i Sverige och hinner knappt komma hem innan jag beger mig mot Strängnäs där jag ska praktisera hos Pether Markne vilket ska bli jättekul! Mina två upcomings Brownie och Lillan ska med. Mina framtidshästar som jag är så satans taggad på att träna, ta upp i klasserna och sedan sätta upp stora mål att kämpa emot. Har aldrig känt mig så inspirerad och taggad som nu. Det är precis här jag vill vara. På de stora tävlingarna med den allra hårdaste konkurrensen. Men det kostar. Både pengar, ork, engagemang och tid. Jag hoppas att jag inom snar framtid får in ännu fler i mitt team som kan supporta mig mot mina mål. För mål har jag och sätter jag upp ett mål så ger jag mig fan på att nå det.Vill ni fortsätta att läsa och följa mig och Axelina mot våra stora mål gör ni det på aph.blogg.se!
ANNONS:
ANNONS: