Äntligen här!

Nu är vi äntligen här! Vi befinner oss just nu efter en, över fem timmar lång resa på Grevagården i Skövde. Allting gick bra och Miriam skötte sig jättefint i transporten, de senaste gångerna vi har åkt iväg har hon fått resfeber men idag kändes det knappt av.

Hästarna lastades av, allt packades ur transporterna och sen lastade vi av våra grejer på ryttarhotellet. Det var inte så många som var här när vi kom hit så det var väldigt lugnt, det tyckte jag var väldigt skönt. 

När allting var klart tog vi en vända med Miriam och Millan (en annan häst från samma stall). Det kändes som en helt annan häst än den jag är van vid att rida. Även fast jag visste att det skulle bli en väldigt stor skillnad så var jag inte riktigt beredd på energin och nervositeten. Det märktes av när hon gick ur transporten men den kändes mycket mer när jag red. Vi fick rida lite på dressyrbanan och det tycker Miriam var lite läskigt, det är ett annat underlag än vad hon är van vid och sen var hon rädd för skuggorna. Den hästen är lite roligt, hon blir inte rädd för dundrande lastbilar och liknande men hennes egen skugga är läskig.

Hittills har det fungerat superbra här. Enkelt att ta sig in på hotellet och in i stallet, och i ridhuset fanns det en ramp upp till läktaren. Jag är inte van vid att allting går så smidigt med det praktiska. Ett stort problem försvinner och jag behöver inte stressa på samma sätt, helt underbart! 

Nu på kvällen fick Miriam vara med och demonstrera på en clinic som hölls av Madeleine Haag och visa att även en häst som ser ganska alldaglig ut kan gå riktigt fint och se ut som en helt annan häst.

Nu bär det av till stallet för att fixa det sista inför morgondagen!

Jag och Miriam in action!

Allting kändes mycket säkrare när Millan var med.