Adrenalin!

Hej! Efter att jag hade uppdaterat i morse tog jag en liten tupplur innan vi åkte tillbaka till tävlingsplatsen. Gjorde i ordning Marco för att motionera honom en stund på dagen, skulle hoppa sista klassen. Gav oss ut på de härliga grusvägarna och red en sväng i skritt, trav och galopp. Mötte en äldre herre ute i skogen som tyckte Marco var himla fin! :)

Efteråt åkte vi till Lidköpings rådhus och tog en god fika. Så himla trevlig stad tycker jag. Ser alltid fram emot Lidköpings tävlingar för då vet jag att jag kommer få äta massor av gott inne i staden också, haha! Åkte tillbaka till tävlingsplatsen igen och satte oss ute i solen och läste lite.

Sedan var det dags att gå banan till 140cm, bedömning A:0. Tänk att det var på denna tävling för ett år sedan vi gjorde vår debut i 140cm!! Kommer ihåg att jag var såååå nervös och tyckte det var superstora hinder! Har inte hunnit med så många starter i 140cm sedan dess, idag var det dags för vår sjätte, så är fortfarande inte van vid höjden och tycker det är maffigt, men det kommer! :)

Bestämde mig för att värma upp i skogen på grusvägarna, precis som igår. Pappa skulle ringa mig när det var tre ryttare kvar till jag fick gå in på framhoppningen, för om jag skulle vara en bit bort skulle jag ändå hinna till framhoppningen utan problem. Så jag red där i skogen med Marco, i trav och galopp. Gjorde många tempoväxlingar i galoppen för att se att han lyssnade. Kändes fin!

Tyckte att jag hade ridit bra länge och funderade på varför pappa inte hade ringt? Plockade upp mobilen ur fickan och tittade på Equipe. Nummer 34 inne på banan! Och Marco och jag har 41!!! Och nummer 35 är alltså också inne på banan och nummer 36 står utanför och väntar. Och och och... panik!!

Fick sätta full fart genom skogen bort mot framhoppningen. Möter pappa vid stallarna som lugnt säger "börjar det närma sig nu?". Närma sig?! Det gjorde det för länge sedan! Med andan i halsen "anmäler" jag mig vid insläppet till framhoppningen där de har släppt in nummer 46. Hoppade räcket direkt två gånger på låg höjd och sedan en gång när det höjde. Hann inte vänta på att de skulle höja mer, så gick över till oxern som var låg och hoppade den en gång och en gång när de höjde. Hörde i högtalarna att ryttaren innan mig skulle vänta utanför. Tänkte att då borde vi hinna ta ett högre språng på oxern och ett på räcket. När speakern pratar igen har plötsligt den ryttare som var två nummer före mig fallit bort pga tappsko, så då skulle vi visst in på banan. Fick ta oxern "på väg" ut ur ridhuset och snabba oss in i tävlingsmanegen. Pappa sprang upp på läktaren och jag har fortfarande jackan på, så fick slänga av mig den i all hast och ge till den snälle herren i insläppet.

Marco undrade nog vad som hände. Det brukar ju vara HAN som är stissig, inte JAG? ;) Med adrenalinet pumpandes och helt uppe i varv tänkte jag att nu är det bara att köra, det här får gå som det går med denna uppvärming.

OCH SOM DET GICK! Marco kämpade ihop med mig och hoppade runt banan på 11 hinder, 13 språng, felfritt! Och så säger speakern att vi går in på en andraplats?! Det var verkligen inte planen, men som sagt, allt det där adrenalinet gjorde nog att vi red lite fortare än vanligt :D Var några ryttare kvar efter oss, men hör och häpna, vi slutade TVÅA i dagens 140cm! Oj vad glad och lycklig jag är. Min fina Marcobus!

Spolade benen länge efteråt och gjorde i ordning honom, sedan åkte vi och bytte om och gick till en restaurang som hette Terrassen för att fira dagens runda. Mums! Efter maten tillbaka till Marco och promenera och mocka lite innan kvällshö. Nu blir det sängen, kommer sova väldigt gott :)

Vackra blommor vid Lidköpings torg :)



Började läsa denna bok idag, väldigt intressant!




På prisutdelning <3



Nöjda och glada! :D



<3



Hmm, han ser inte helt nöjd ut, är väl arg att han inte vunnit, haha ;)



God plankstek att fira med! :)

Instagram & Snapchat - aamaziingsara