120cm + 130cm

Vilken lång dag det blev! Efter att vi kommit hem från Kungsbacka med Rivica så åkte mamma och jag till skogen med Natalie och Marco för att skritta ut en promenad. När vi kom hem igen blev det lunch som pappa lagat och sedan var det bara att gå ut och ta in Hedda och göra i ordning henne. Tur att man bor nära tävlingsplatsen ibland, så man hinner med annat i mellan :)

För Hedda var det också två klasser som gällde idag, en 120cm bedömning A:0 och en 130cm med två faser. I 120cm var både Hedda och jag jättetaggade och satte ett bra tempo och fick bra vägar. Det slutade med en felfri ritt och en tredjeplacering. Jättekul!! Dessutom var det kul att min gamla klubbkamrat Marie vann och hon som kom tvåa var också från Hermanstorp. När jag tävlade fälttävlan så tävlade jag för Hermanstorps Kör- och Ridklubb, men bytte tillbaka till Kungsbacka (som var den första klubben jag tävlade för och dessutom är där jag bor) när jag slutade med fälttävlan och bara satsade på hoppning. I vilket fall som helst, mycket skoj med placering och jag är nöjd med rundan :)

Senare var det dags för 130cm. Då blir det högt, tycker jag. 120 och 125 är inga problem, men sedan börjar det allt pirra i magen. Hoho! Hedda och jag har ju placeringar och felfria rundor i 130 och till och med i 135, men i och med otur med skador förra och detta året så blir det ju att man får börja om lite. Höjden är för mig en vanesak, som jag tror att jag har skrivit här innan. När vi debuterade 140cm för två år sedan tyckte jag inte att det var lika högt som jag tyckte att 130-banan var idag. Haha! I vilket fall som helst så är Hedda så snäll och sköter sig även när jag är nervös. Det var åtta hinder i grunden idag, tio språng. Vi var felfria fram till hinder sju, som var en kombination med oxer ett galoppsprång räcke. Rev inhoppet och sedan släppte jag iväg henne till sista hindret, som var en oxer på båge från kombinationen, så då fick hon ner en bom med ett bakben. Känner mig ändå väldigt nöjd! Nu ska jag bara hoppas att hon håller sig frisk så vi kan ut och vänja oss vid höjden igen. Nu när jag tycker att det är högt så släpper jag gärna iväg henne, och då kan hon bli flack och oförsiktig. Jag måste hålla kvar stödet i handen hela vägen fram till hindret och inte släppa! :)

Det har varit en bra dag på tävlingsbanan idag igen och jag kommer somna gott nu!

Lilla speedhästen, med öronen framåt och eld i baken! :) Nu står hon ute i sin utebox och mumsar hö och kommer nog också somna gott ikväll.