Text & foto: Sigbrit Mattsson
 
Först ut var Annika Norén på fyraårige valacken Tiger (e. Danone - Urbino). En välproportionerlig häst som rörde sig mycket lätt.
Eftersom hästar inte är skapta till att bära en ryttare på ryggen går träningen av den fyraåriga hästen ut på att arbeta med anpassning till detta, att bygga upp den och få den att balansera sig med en ryttare på ryggen. Hästen bygger styrka genom att bygga muskler.
- Mycket viktigt är att hitta rätt tempo som ger hästen dess bästa balans, i samtliga gångarter. Det är väldigt lätt att förstöra en häst genom att rida i ett överilat tempo. Dessutom bygger man inga muskler vid den typen av ridning, säger Bo.
Den här fyraåringen bryr sig inte så mycket om ryttarens hand och behöver därför gå i en lägre och längre form.
- För att hästen ska bli beroende av stödet från handen behöver man rubba balansen. Det gör man bäst genom att rida sakta på böjt spår och jobba med fram och bak. Rid hästen böjd på volten i trav, det ska synas att den är böjd i bålen och inte bara i halsen. Räta sedan ut, sakta av och arbeta vidare i skritt på lång tygel, men ha fortfarande kontakt med hästens mun. Sysselsätt hästen med tempoväxlingar och böjningar. Jaga inte fram den. Hästen måste spåra och det är viktigt att arbeta lika med båda sidorna. Det gör ingenting om den går bakom lodplanet, så länge vinkeln mellan underkäke och hals är lika som när man rider i en högre form med nosen i lodplanet, förklarar Bo.

Släppa igenom rörelsen
Han betonar att genomsläppligheten är viktig. Det betyder att hästen släpper igenom rörelsen hela vägen bakifrån och fram.
- Det allra viktigaste är RYTMEN. Rytm är rätt tempo och takt, så att det uppstår harmoni. Detta gäller hela vägen i utbildningsskalan. Hästen måste hela tiden vara uppmärksam på sin ryttare och det ska bli en omedelbar förändring i gångart, steg, tempo eller det man ber om.
Skänkelvikning rids redan på fyraåringen och då är det viktigt att hästen är helt rak. Ett bra tips är att lägga rörelsen utefter väggen i början.
- På unga hästar är det viktigt att variera formen. Det är också viktigt att man markerar vändningar, inte bara tar sig genom dem. Galoppen ska vara ren och bärig och det ska gå att variera språnglängd. Man reglerar alltid galoppen med yttertygeln. Du ska rida galoppen i ett bra tempo och den ska vara aktiv, så att hästen aktiverar sin bakdel. Man kan alltid be den unga hästen om lite mer i galopp, eftersom det är en naturlig gångart, säger Bo.
För den fyraåriga hästen är det här första året en ren uppbyggnadsfas. Hästen ska stärka sig och röra sig på ett skonsamt sätt.

Eftergift även åt sidan
Nästa ekipage är Anki Brink Lindholm på femårige valacken Arioso (e. Rubinrot - Donnerhall). Denna häst är utbildad till LA-nivå.
- Mer genomsläpplighet är önskvärd - och att han är mer beroende av ryttaren. Rid på volt och se till att hästen är böjd i bålen. När du rider i höger varv - tryck in höger bog och håll emot med vänster skänkel. Gör många halvhalter. Den stora eftergiften sitter i sidan. Ett stort problem är att vi inte tar tag i eftergiften i sidorna utan bara tänker på formen, instruerar Bo.
Han betonar att det även går utmärkt att arbeta hästen i skritt. Förr i världen trodde man felaktigt att ryttaren förstörde skritten om han eller hon arbetade på kort tygel i skritt.
- Tänk på att man inte ökar traven om man bara släpper på tygeln utan att använda skänkeln, däremot minskar man utan skänkel, säger Bo.
Han menar att det är samma typ av ridning i LA som i Grand Prix, i passage som i samlad trav. Ryttaren får aldrig backa hästen in i samling, den ska alltid söka sig framåt.
- Balansen är hela tiden viktig. I skänkelvikning, se till att trava framåt och håll koll på bogen. Tänk på rytmen. Ytterbogen ramlar ofta iväg. Skänkelvikning görs för att bogarna behöver gymnastik, säger Bo.
Han förklarar att hästen ska gå fram till yttertygeln - det är mycket viktigt i öppna och sluta och det grundläggs redan här, på den här nivån. Hästen får inte bli hög och kort.
Kolla alltid eftergiften i sidan, tipsar Tibblin. Och vid övergång från galopp till trav rids alltid kort galopp före avbrottet.
- Jaga inte på hästen! Variera tempot utan att variera formen. Jobba med genomsläppligheten. Avsluta med låg form och lättridning, då ska hästen vara genomsläpplig och avspänd, säger han.

Anpassa uppvärmningen
Tredjeryttare är Alexandra Sterner på 16-årige valacken Ben Hur (e. Rambo - Waldstern). Hästen är utbildad till S:t Georges och fungerar nu som läromästare till en ung ryttare.
- Viktigt med uppvärmningen är att du värmer upp de muskler du ska arbeta med. Ofta ser man ryttare som rider runt med långa tyglar lite hur som helst, och det är bästa sättet att förstöra en häst. Hästen måsta var i balans vid uppvärmningen. Det är bra att göra lite olika rörelser när du värmer upp, till exempel slutor, framdelsvändningar, stora bakdelsvändningar och volter, säger Bo.
När det gäller bakdelsvändning förklarar han att energin ska öka. Skritten är kortare, men med större energi. Hästen får alltså inte tappa bakbensaktiviteten.
Det är också viktigt att göra många övergångar. Enligt Bo Tibblin ska man inte använda skänklarna alls vid avbrott från galopp till trav. Skänkeln omsluter däremot vid galopp till skritt.
Alexandra får rida öppna, en rörelse som ska vara samlad. Gör den på följande sätt: Ställ hästen, rama in, gör halvhalt och sedan öppna. Det är mycket viktigt att komma rätt in och göra detta i balans. Viktigt är också att man rider ur rörelsen så att man inte tappar form och samling.
Bo ber ryttaren tänka på att inte använda sporren för att öka aktionen. Sporren ger ett kvickare tempo, medan sätet ger starkare aktion.
- Jag hör ofta ryttare säga att de har problem med sin häst. Då kan man undra vad hästen har för problem med ryttaren? Det är för det mesta inte hästen som är problemet! säger han.

Kraftigare bak än fram
Nu kommer Anna Ahlgren in i ridhuset. Hon rider åttaåriga stoet Chamonie (e. Regazzoni - Bernstein), vars utbildningsståndpunkt ligger någonstans mellan medelsvår och S:t Georges.
- Detta är en häst med kraftig bakdel och mindre framdel. Den ser ut som en häst fram och en annan häst bak. Här får man utnyttja bakdelen, som kompenserar med vinklade bakben, säger Bo.
Han menar att den här typen av hästar brukar vara svåra att rida. De blir ofta korta fram och har svårare för fri skritt. Man får inte rida en sådan här häst i för låg form, eftersom den redan är i framvikt.
- Den är mycket bra samlad, berömmer han. Hästen trampar mindre under sig vid samling, vilket är tvärtemot vad man tidigare har trott. Eftergift är absolut viktig vid samling.
Anna får bland annat rida öppnor och slutor. I öppna ska hästen vara eftergiven i sidan. Om du rider en volt före är det mycket viktigt att hästen är eftergiven innan du går in i öppna. Vid ridning av diagonala galopp- och travslutor är det viktigt att dela upp rörelsen och rida rakt fram ibland. Framdelen följer diagonalen, medan bakdelen vid behov ändras.

Omedelbar reaktion
Nästa ekipage är Anna Jonasson på 13-årige valacken Pontiac (e. Caliber - Gondolier). Hästen är utbildad till Intermediaire.
- Forma runt inner skänkel och rid i låg form. Man måste ha aktivitet. Aktiv galopp får du genom att öka och minska galoppen, instruerar Bo i galopparbetet.
Han tycker att det är viktigt att ryttaren rider både på böjda och på raka spår. Och det ska ske en omedelbar reaktion på hjälperna.
- Man måste se mer på din häst att den rids på böjt spår. Nu är den mer styrd än böjd. Den ska vara uppmärksam och eftergiven, förklarar han.
Bo Tibblin tycker att man kan göra mycket skrittpiruetter med en häst som kommit så här långt. Tänk bara på att variera, att göra hela och halva vändningar, så att hästen inte lär sig vad den ska göra och alltid gör lika.
- Piruett är inte en förhållande rörelse. Man får inte bromsa med yttertygeln i piruetten. Hästen måste vara mycket samlad. Yttre bakbenet bär upp hela vikten. Hästen får inte ridas med tagen bakdel. Vänd inte för skänkeln utan för den inre tygeln, säger han.
Principen är den samma för en skrittpiruett som för en galoppiruett.
- Det gör inget att den tappar galoppen i galoppiruetten. Bara börja om. Gör många förberedelser utan att göra en piruett. Det bygger upp piruetten successivt. Man kan göra lite öppna före en piruett - men aldrig sluta, förklarar han för Anna.

Mentalt jobbigt
Vid sådant här arbete är det viktigt att varva skritt, trav och galopp, eftersom piruetterna även är mentalt jobbiga för hästen. Bo Tibblin ger rådet att man bör göra svåra rörelser i många olika delar. Tänk också på att även sprången före och efter piruetten bedöms på tävling. Och det gör inget att det råkar bli fel när du tränar, det är väldig skillnad på utbildning och korrigering.
Nästa övning är galoppombyten. Här gäller det att se till att ha bästa möjliga balans både före och efter bytet. Man får inte göra ett nytt byte förrän man är helt nöjd med galoppen efter första bytet. Första bytet ska göras i ett mycket lugnt tempo, sedan kan du öka tempot. Ju fler byten, desto lugnare tempo i första bytet.
Avslutningsvis får ekipaget visa några längningar.
- I ökad trav ska hästen lyfta lika mycket fram som bak. Vi domare ger underkänt om hästen bara sprätter iväg med frambenen. Ta tillbaka så snart det börjar bära iväg. Gör bara några steg ökning och bryt sedan av till samlad trav. När det fungerar - rid ibland längre sträckor, säger Bo, och poängterar att man aldrig kan bygga upp styrka genom att rida fort.

Rakriktad = liksidig
Så kommer sista ekipaget in i ridhuset. Det är Kerstin Ahlgren på sjuårige Corleone (e. Briar - Bernstein), som är utbildad till S:t Georges.
- Det här är en häst med mycket styrka, där det gäller att rikta styrkan åt rätt håll. Den behöver stärka upp sin högra sida. En rakriktad häst innebär inte att den kan gå rakt, utan att den är liksidig i ridning på volter och släpper igenom rörelsen lika i båda sidorna, förklarar Bo.
Den här hästen har lätt för att bära sig. Ryttaren uppmanas att rida varierat och att sysselsätta hästen med något hela tiden.
Även här nämner Bo Tibblin att uppvärmningen bör inriktas på det man tänker arbeta med. Precision är dock inte så viktigt från början. Det ska vara en dialog med hästen och exempelvis bakdelsvändningar görs på en stor yta, som på en liten volt.
Ekipaget får bland annat rida en del öppnor.
- Det är viktigt är att rida framåt, men du ska rida i ett kort tempo före och i början av öppnan. Du måste vara noggrann och ge rätt signaler. Här är det viktigt att få med inre bogen utan att hästen faller ut med bakdelen. Öppnan ska påverka hästen!
Kerstin fick även öva på galoppombyten. Där tipsade Bo henne om hur hon kunde stärka upp bytena:
- Fatta från skritt, gör genast ett byte och bryt av till skritt igen.

Alla hästar måste tränas
Avslutningsvis pratade Bo Tibblin lite om vad som kännetecknar en bra dressyrhäst. Visst kan man få en lämplig häst för sporten genom rätt avel, till exempel vad gäller form och ibland genom rätt balans. Men det betyder inte att den hästen är starkare än andra hästar, utan även en häst med perfekta förutsättningar måste byggas upp genom samma träning.
Det som är viktigt när man väljer häst för tävlingsdressyr är att titta på bakvinklar, halsansättning, bogparti och rygg, samt sammansättningen mellan fram och bak. Man vill helst ha lika mycket häst framför som bakom sadeln.
Skritten ska vara ren.
- Man mäter inte skritten i övertrampet. Hästar med alltför stor skritt kan ofta ha svårt för att samla skritten.
Det viktiga när man ska välja en dressyrhäst är snarare att den ska kunna korta sig och fortfarande gå i en ren skritt. Om skritten inte är helt ren vid extrem kortning gör det dock inte så mycket, för det går att arbeta fram.
Samma sak gäller traven. För att en häst ska kunna gå svår klass är det viktigare att den kan minska traven än att den kan öka jättemycket som ung. Det är registret i traven som har betydelse, snarare än stora och flashiga steg.
Som åhörare upplevde jag det som en mycket lärorik öppen träning. Många gick nog därifrån med ny inspiration!