Globens glamour är nu ett minne blott

Åter till vardagen och det enda man kan göra är att längta till nästa år. Det är faktiskt något alldeles speciellt med Globen. En härlig stämmning, härlig publik och en tradition sedan 1993. Patrik Kittel berättade en rolig historia från Globen 1993 i sin presentation, när han var en liten "påg", hade plankat in genom att måla sitt genomskinliga band rött och fick därmed ta sig in på framridningen och in till stallarna.

En gnutta kritik till Stockholm Horse Show gäller däremot framridningen. Den är på tok för liten och när jag red fram stod det dessutom en kille och longerade, han tog upp över halva framridningen. Jag och min underbara "lillasyster" Hannah lyckades se att det fanns en hockeyrink i katakomberna. Varför kan inte den användas till framridning på det största evenemang som anordnas i Globen varje år? Hockeykillarna kan väl vila en helg per år.

Kanske var det därför så många missade serierna inne på banan i Grand Prixen och Grand Prix-küren.

Men jag måste återigen skriva vilken fantastisk tävling det är.

Angående havrepappas inlägg om nattlivet på Globen så måste jag understryka att jag i alla fall inte skulle tävla dagen därpå ;)

Ryttargalan blev väldigt lugn för mig med hemgång direkt efter middagen. Det blev inget pris men jag vill tacka alla som har röstat, det betyder mycket för mig att ha ert stöd!