Tystnad tagning!

Det blev en väldig fart på debatten bland kommentarerna efter mitt förra inlägg där jag kritiserade en dressyrtävling som jag besökte. Debatten kom mycket att handla om den oskrivna lag som påbjuder att det alltid skall råda tystnad och stillhet när det är dressyrtävlingar. Det fenomenet har förundrat mig länge nu.

Jag minns fortfarande blicken som jag fick av den dressyrkärringen som red runt i manegen i väntan på startsignal när jag hade den oerhörda fräckheten att öppna en burk Cola på läktaren. Tanten var ju för satan svart i synen när hon stirrade på mig! Hästen gjorde å andra sidan ingenting, mer än att möjligen vinkla örat åt mitt håll.

När det är stora hopptävlingar så pratar folk med varandra, de ropar efter sina vänner och de går upp och ner för läktaren mest hela tiden. Folk äter mat medan de tittar. Hundar skäller på varandra. Hopphästarna verkar inte bry sig det allra minsta, är inte det konstigt? Båda sorterna är väl ursprungligen samma ras, d v s Tamhäst, Equus ferus caballus?

Under de största eventen i Sverige, Göteborg och Stockholm Horse Show så är det fritt fram att vifta med plakat och heja hur som helst när det är 1,60 hoppning, men när det är dressyr så står det vakter vid varje dörr och förhindrar att man ens går in på läktaren  när någon rider, och skulle du råka hosta under küren så får du omedelbart 4000 onda par ögon riktade emot dig. Dock kan du inte ta dig ut och hosta klart i gången utanför eftersom vakterna har låst dörrhelvetet.

Det är inte hästarna som är annorlunda när det kommer till hoppning eller dressyr, det är ryttarna och hur dessa har uppfostrat sina hästar. Visst några av dressyrhästarna i världseliten är kanske extremt elektriska, och de kanske flyger i luften om 85:ans buss skulle råka stanna utanför Scandinavium under piaffen, men på en lokal lätt C ute i bonnaskogen? Kom igen!

Det blir nästan lite löjligt när dressyrtanterna blir arga för att någon rör sig, hostar eller råkar öppna en burk Cola någonstans närmare dem själva och deras hästar än 700 meter. Det är inte cirkus jag vill ha på dressyrtävlingar, inga lösa hundar som springer runt inne på banan med sju barn jagandes efter. Jag vill bara ha lite bättre stämning, och för att få det så måste folk få vara folk och kunna umgås och titta på hästar samtidigt.

Om man har en sport, typ dressyr, som är ganska enahanda och långtråkig som den är, så måste man göra vad man kan för att göra den mer tillgänglig. Musik är bra, speaker är bra, att folk kan prata med varandra och skratta tillsammans är bra. Det är väldigt många andra saker som skulle vara bra, men som tyvärr inte förekommer därför att den allmäna uppfattningen är att det skall vara tyst och stilla på en dressyrtävling.

Det är dags att göra dressyrtävlingar till en plats för levande människor. En plats där det är roligt att vara, och där man inte varenda sekund behöver tänka sig för så man inte råkar ut för onda ögon. De dressyrtanter som inte kan hantera det får väl helt enkelt sluta tävla och hålla sig hemma i sin tysta och skyddade manege.

Jag kommer att ta täten i upproret emot tystnaden på dressyrtävlingar. I fortsättningen så kommer jag ta med mig en vuvuzela till samtliga dressyrtävlingar som jag besöker. Med min vuvuzela i handen så kommer jag att sätta mig alldeles bakom A och blåsa så länge och högt jag bara orkar. Vill ni vara med i mitt uppror så ta med er en vuvuzela ni också. Vi kan bilda en vuvuzelaorkester längs hela långsidan!