Ponnyakuten 2

På söndag sänds del två av den nya säsongen av det populära TV-programmet Ponnyakuten. Den första delen som sändes i söndags var ju bara en repris av den första säsongen, men i det andra programmet så får vi möta de nya deltagarna för första gången under castingen inför lägret/programmet. Jag har tjuvkikat på del 2 som ligger ute på SVT play.

Enligt SVT så har de fått över tusen ansökningar till programmet från personer som vill vara med. Tusen sökande till åtta platser, då är det svårt att komma med. Det känns nästan lite tråkigt att så många barn och ungdomar i Sverige upplever att de har så stora problem med sin ponny att de vill söka till Ponnyakuten. Det måste ju ändå bara vara toppen på isberget som faktiskt söker?

Redan förra året så kritiserade jag den bristande säkerheten i hanteringen kring hästarna i Ponnyakuten. Jag tycker att ett hästprogram på TV som vänder sig till barn och ungdomar måste vara "state of the art" när det kommer till säkerhetsfrågor i hanteringen av häst. Tyvärr är detta långt, långt ifrån vad som visas.

Debatten kring förra numret av Hippson Magazine där det visades bilder på Helena Lundbäck när hon red utan hjälm var bitvis hätsk, detta trots att tidningen i artikeln tog avstånd ifrån ridning utan hjälm och kritiserade Helena ganska hårt. Varför är det så tyst kring ponnyakuten? De tar ju inte ens avstånd ifrån den bristande säkerheten, utan Tobbe Larsson står bara och tittar på.

Jag tänkte ge några exempel på den bristande säkerhet som utan omsvep och utan kommentarer visas i programmet. Barnen måste tro att det är så här man skall uppträda runt hästar.

Det vi ser är lastning av ett styck ponny som får fullständig panik i transporten. Vi ser en mamma som sliter i hästen inne i transporten och vi ser ett barn och en pappa med en lina. INGEN av personerna på bilden använder någon som helst säkerhetsutrustning. Inte ens ungen har en hjälm på huvudet i den här farliga situationen. Ingen har skor med stålhätta och ingen bär handskar. Hästen kastar sig ut flera gånger och både häst och människor var nära att skada sig.

När lastningen väl var klar så ler Tobbe och säger att "det här beteendet måste ponnyn lära sig av med innan någon skadas". Inte ett ljud han säger om att det kanske vore klokt att ha på sig en hjälm eller handskar.

Här är ett annat klipp från programmet. Vi har en ponny som vägrar att gå in i spolspiltan. Samma sak här. Tobbe står och ser på medan ungen försöker få den triskande ponnyn. Ingen hjälm, inga handskar... Dessutom så står det saker längs väggen som hästen lätt kan trassla in sig i. Säkerhet?

Den här ponnyn vägrar att få skor på sig. Att lära en hovslagare att använda hjälm är förmodligen lika lätt som att få en myra att spela pingis, men publiken (som står till vänster) får hoppa undan när ponnyn plötsligt kommer runt och får rumpan åt deras håll.

Att skicka in en liten, liten tjej i hagen för att fånga en ponny som inte vill bli fångad verkar vara okej, det är ju bra TV gud bevars! När ponnyn väl hade gjort några regelrätta anfall på tjejen så kom även Tobbe Larsson in i hagen, men när ponnyn gjorde samma sak emot honom så ville han snabbt lämna hagen. Det går ju an att vara tuff utanför staketet och låta småtjejerna göra jobbet...

Allra roligast var mamma Johanna som inte verkade tycka att det var något större bekymmer att ponnyn Paddy skenade runt på framhoppningen med hennes dotter på ryggen och skrämde de andra tävlande. "Det brukar gå bra och det är en fantastisk tävlingsponny" konstaterar hon istället. Jag hoppas att det bara handlar om en olycklig klippning av SVT.

Jag känner mig kluven till Ponnyakuten. Programidéen är strålande, och det är roligt att SVT satsar på ett hästprogram som riktar sig till barn och ungdomar. Tyvärr gör den bristande säkerheten att jag blir irriterad och arg när jag tittar på programmet, och det sänder totalt fel signaler till tittarna om hur man hanterar en häst. Jag har skrivit till SVT och framfört mina synpunkter, det skall bli roligt att se vad de svarar.