Hästmänniskor = Hundmänniskor (My Dog 2011)

Igår besökte jag den stora hundutställningen My Dog 2011 som just nu pågår i Svenska mässans lokaler här i Göteborg. För övrigt samma plats som skall inrymma den stora Eurohorsemässan under Scandinaviumtävlingarna om lite drygt en månad.

Det som jag ganska snart kunde konstatera när jag började röra mig runt mellan olika tävlingsringar för utställning, agility och montrar var att det faktiskt inte är någon större skillnad på häst- och hundmänniskor. Det är ungefär samma sak fast bara olika djur.

Om man börjar med att jämföra momentet "tävling" så kan man ganska snart konstatera att agilityn, som då skulle motsvara en hopptävling knappast kan kallas för sport det heller. De tävlande röker innan tävling och är inte sällan kraftigt överviktiga. Dessutom är det hundarna som gör själva jobbet, medan människorna bara joggar runt och skriker åt hunden vad den skall göra.

I själva verket så ser hoppryttarna mer vältränade ut än de som tävlar i agility, så när det kommer till "sport" så blir det här 1-0 till ridsporten.

Likheterna mellan hundutställning och dressyr är kanske lite mer långsökta, men det handlar i båda fallen om en bedömningssport där ens namn och hundens härstamning spelar stor roll för utgången av "tävlingen". Dessutom så handlar det till stor del om hur hund och ägare ser ut tillsammans, precis som i dressyren. En annan likhet är att båda "sporterna" är ganska fjolliga.

Om jag skall bedöma sportigheten mellan dressyr och hundutställning så vinner nog ändå dressyren, och därmed står det 2-0 till ridsporten. Däremot i momentet "tävling" så vinner hundsporten. Det är om möjligt ännu svårare som åskådare att tippa utgången av en hundtävling eftersom publiken inte får veta någonting alls innan tävlingen är slut och domaren ställer upp hundarna i placeringsordning. 2-1 således.

Alla vet att det finns galna hästmänniskor. Dock är hästmänniskorna långt ifrån lika galna som hundmänniskorna. Mängden galenskap inne på Svenska mässan igår hade fått Lillhagens mentalsjukhus att vibrerera av lycka om det hade funnits kvar. Den här ronden går tveklöst till hundarna och ställningen är därmed lika i matchen mellan hund- och hästsport. 2-2.

Själva mässan är sig ganska lik mellan hund- och hästsport. Många av utställarna är faktiskt samma. Gubben som säljer smidesskyltar, och som jag har sett på varenda hästmässa som jag besökt, fanns på plats, fast självklart med hundskyltar istället för hästskyltar. De som alltid är med och kränger fleecejackor fanns på plats, och de pestsmittade telefonförsäljarna fanns där. Man kände igen sig med andra ord. Dock är hästmänniskorna mer köpgalna än sina dito hundkollegor och därmed så vinner hästsporten den här grenen, 3-2.

White trash-signum nummer ett numera i Sverige är "foppatofflorna". Ingen med någon som helst smak och känsla för klädsel skulle ta på sig ett par sådana. Dessa gräsligt fula "glesbygdssneakers" fanns även på mässan igår, i en ny version. Det ger ingen poäng, men är värda ett hedersomnämnade. Nu finns de även som fodrade...

I matchen som "samhällsnytta" så lutar det starkt åt hunden. Hundarnas nytta i samhället har kraftigt stärkts de senaste 100 åren på hästarnas bekostnad. Hästarnas nytta numera inskränker sig till att hålla hagar öppna och till att skingra  stökiga fotbollshuliganer. Jag har heller aldrig sett en enda ridande polis som har sitt arbetsredskap i knät. 3-3.

Därmed så slutar tävlingen mellan hund- och hästsport med en oavgjord match. Även om djuren skiljer sig åt så är det faktiskt ingen större skillnad på människorna. Nu är det inte alla som bryr sig om all uppståndelse på mässan igår, det fanns åtminstone en hund som tog det hela med ro...