Ljusår bort

Alldeles oavsett om man säger ja till stil eller nej till stil. Alldeles oavsett om man är för eller emot det nya systemet för licensavgifterna. Alldeles oavsett om man är för eller emot grupper på Facebook, så är en sak helt solklar för mig efter de senaste veckornas debatt inom ridsporten, och det är att avståndet mellan de som beslutar och de som drabbas av besluten är oändligt långt. Man verkar ha slutat att lyssna på sina medlemmar, och det är en farlig utveckling.

Vi må leva i ett avlångt land, så ofantligt stort att man tydligen behöver skicka in videos till förbundsledningen om man vill rida OS 2016 för att ens märkas i den ofantliga massan av framgångsrika dressyrryttare. Det må vara så att "gammelsmurfarna" i Ridsportförbundets ledning inte tycker att Facebook är en plats där man kan föra debatt, och att internet, rent allmänt, är en odemokratisk plats som är både främmande och skrämmande.

Vad kommer härnäst? Skall Svenska Ridsportsförbundets ledning stänga av internet för sina medlemmar så att de inte kan debattera utanför de kontrollerade kanalerna? Skriv en insändare till Häst & Ryttare om du vill framföra din åsikt? Fast tydligen så är ändå internet bra ibland. Man vill ju att alla skall använda TDB för att anmäla sig till tävlingar? Fast debatt är otäckt, och internet är något farligt. Är det verkligen så vi skall tolka signalerna från Svenska Ridsportförbundet?

På landets större tidningar brukar man tala om "läsarstorm" när fler än fem läsare hör av sig i samma fråga. Vad tänker förbundet göra åt att 4000 medlemmar inte håller med dem i beslutet. Det är trots allt 3995 fler än en ordinär "läsarstorm". Jag hoppas man förstår att man har en "medlemsorkan" på halsen och att tsunamivågorna som följer riskerar att spola bort dem allihop.

Jag har fått reaktioner i form av att folk vill lämna SvRF, bilda ett nytt förbund och anordna sina egna tävlingar. Det är en utveckling som skulle vara olycklig för svensk ridsport eftersom jag tror att ett starkt förbund är bättre än flera små. Å andra sidan kan jag i viss mån förstå de som ser över möjligheterna att bryta sig ur, varför skall man vara med och stödja ett förbund som inte lyssnar och som inte bryr sig om sina medlemmar?

Kanske kommer vi snart att se nya Ridsportsförbund i Sverige? Svenska Ponnyförbundet, Sveriges hobbyryttarförbund osv... Jag är oroad, och jag inser att det är hit den inslagna vägen som SvRF har tagit leder i slutändan.