Positiv förskjutning i bedömningsskalan.

När det gäller högre klasser tycker jag mig se en glädjande förskjutning i bedömningen mellan betygen sex och sju. Tidigare har betyget sex varit något sorts "basbetyg", som fått innehålla väldigt många kriterier innan det övergått till betyget sju. Betyget sju betyder "ganska bra" och det vore märkligt om inte de flesta ryttare skulle kunna utföra de flesta momenten enligt den definitionen. Sju borde alltså vara "normalbetyget".
 
Då blir det inte heller så stort avstånd till betyget åtta, som hittills varit nästan ouppnåeligt. Det är oerhört viktigt att domarna har tydligt och klart för sig vilka kriterier som gäller för de olika betygsnivåerna. Detta är nödvändigt för att kunna använda hela betygsskalan och inte använda sig av någon "safetyline" i mitten. Detta har stor betydelse för ryttarnas motivation och för trovärdigheten i resultatlistan. Det innebär inte att man skall ändra kriterierna för de olika betygen. Men eftersom vi har tio betyg att välja mellan, måste man också vidga sitt sätt att värdera de olika momenten. 
Jag upplever att detta är en positiv trend i dagens bedömning.
 
När det gäller de lägre klasserna råder inte riktigt samma förhållande. Här är det många ryttare som "övar" sig i att tävla, och då kommer medelbetyget ofta att ligga på "sex". Men det hindrar inte att hela skalan skall användas även här. Man skall inte behöva läsa i protokollet: "Ganska bra takt" = 6. Eller "Bra tvärning" = 7. 
Ofta ser man resultatlistor där en tredjedel av klassen ligger på nästan samma procent. Var de verkligen så lika, när det gäller de väsentliga momenten? Man ser också ofta att segraren vunnit med en procentskillnad till de sist placerade, som är hälften av vad den borde ha varit. Detta är ett tecken på en begränsning i användandet av betygsskalan. Det kan också bero på att man mer bedömt det tekniska och har tagit mindre hänsyn till helheten vad gäller grundridningen.
 
Det är inte lätt att vara dressyrdomare. Jag tror att det är mycket viktigt att domare ofta träffas och diskuterar bedömningsfrågor. Och det behöver inte vara centralt arrangerat utan kan ske på eget initiativ.