Det farliga med internet...

Internet är som bekant ett stort hav att information som alla mer eller mindre kommer åt. Detta innebär att vi snabbt kan få tag på information och hålla oss ständigt uppdaterade om ny fakta. Vad gäller hästfakta finns dock ett begränsat utrymme på internet vad gäller vetenskapliga fakta för häst. Här måste jag berömma Hippson för deras enorma engagemang för vetenskap och olika frågespalter med expertis inom varje område.

Mycket lös internetfakta kan absolut hjälpa, men mycket kan också stjälpa. Det finns en rad olika forum där diskussionerna håller en för låg nivå och där man baserar fakta på vad som hänt med en häst. Exempel, om en häst blivit lös i magen av en viss medicin så råder denne hästägare ALLA på forumet att inte använda den medicinen. Tänk om just den hästen representerade den ynka procent som faktiskt får biverkning av medicinen, även om den medicinen är riktigt bra på 99% av alla hästar?

Både i mitt jobb som sköterska och som blivande veterinär har jag många ggr stött på djurägare som sagt "jag googlade lite" eller "jag läste på internet att". Att information är lättillgänglig är i de allra flesta fall positivt, men det finns också en baksida. Låt mig dra några exempel.

Jag har ett antal ggr sett djurägare komma in till sjukhus med en "bestämd diagnos" nästan klistrad i pannan. De vet vad som är fel för att de t.ex. har läst på ett internetforum. Om veterinären i fråga inte håller med, så litar ibland djurägaren mer på faktan denne läst sig till. Folk som skriver på forum är fler, och fast man inte vet vad dessa har för utbildning så väljer man att istället lita på anonyma människor på internet. Om det är något jag lärt mig under min praktik så är det att djurägare vill ha diagnoser, och de vill ha förklaringar, DIREKT, helst utan några prover eller undersökningar. Den som snabbt ger svar blir förtroendeingivande. Nu kanske många av er kommer reagera, men detta är utifrån ett veterinärt perspektiv. Alla djurägare är självklart INTE så, men tillräckligt många för att jag ska få en anledning till att skriva om det i bloggen.

En av mina vänner berättade om när hon senast jobbade med att svara i jourtelefon på ett smådjurssjukhus. En person ringde in och rådfrågade om sin hund. Efter att ha ställt ett antal frågor till ägaren så bedömde min vän (sista års veterinärstudent) att hunden var i så pass dåligt skick att den behövde träffa en veterinär och komma in till sjukhuset. Djurägaren trodde inte på henne, utan skulle kontrollera detta genom att "googla". Efter nån h ringde djurägaren tillbaka och berättade att han minsann läst om hundar som haft precis samma symptom och som i slutändan inte alls varit allvarligt sjuka. Därför behövde han minsann inte alls åka in. DET STOD JU PÅ INTERNET! SOLKLART! Hur kan man i ett sådant fall, lita mer på google, än på en 5-årigt medicinskt utbildad person, snart färdig veterinär? Jag vet att den typ av person jag beskriver ovan är få, men de finns, och de påverkas oerhört lätt av all lättillgänglig fakta. Här kommer fler exempel:

I somras när jag jobbade som assistent träffade jag en bestört hästägare som kom in med en halt häst. Hennes häst hade efter diskussion på ett internetforum blivit diagnosticerad av självutnämda experter med strålbenshälta, eftersom hennes häst hade alla symptom som skribenterna i forumet kopplade samman med strålbensproblem. Djurägaren hade sedan läst att detta var oerhört dålig prognos och kom i princip in för att göra en sista koll och kanske till och med avliva hästen eftersom prognosen var pessima. Vilken tur att hästen endast vrickat sig och blev bra på lite butta och vila? Tänk att få tillbaka sin internet-utdömda häst bara sådär!

Ett annat exempel är blodprovsresultat. Många verkar tro att ett blodprov är något slags facit på exakt vad som är fel med ett djur. Dessutom tror man att man genom en enkel internetsökning kan ta reda på vad en viss blodprovsparameter betyder. Låt mig säga såhär....det hela är något mer komplicerat än så...Efter snart 5 års medicinska studier har jag precis nu börjat förstå de komplexa sambanden mellan vad olika värden betyder. Dessutom så måste ofta flera olika blodprovsvärden sättas i relation till varandra för att vara relevanta. Blodprov används som diagnostiskt hjälpmedel och för att stärka eller avvisa diagnoser, inte som någon sjukdomsbibel.

Låt mig ge er ett ytterliggare exempel. Om din häst exempelvis har feber och har ett högt värde på SAA (Serum amyloid A) på blodprov, så betyder det egentligen bara att kroppstemperaturen är förhöjd, och att det finns en uppförökning av akutfasproteiner i kroppen. Det finns inflammation i kroppen och kroppen reagerar på "något". Detta "något" skulle kunna vara kanske 20 olika diagnoser, även om vissa är mer eller mindre sannolika. Om man som veterinär ger det tråkiga svaret "det kan vara många olika saker, svårt att säga exakt" så klassas man av vissa hästägare som dålig eftersom man inte har en solklar diagnos. Om man som djurägare gör en internetsökning på problemet och frågar folk, så kommer alla att ge förslaget om vad som var anledningen till att just deras häst hade feber och högt SAA. Då blir DET den nya sanningen, och veterinären har "ingen koll". Med andra ord...när er veterinär säger att det kan bero på många olika saker, så kan det faktiskt vara så, det betyder inte att man missat de 10 anledningarna som du som djurägare googlat fram. Dessutom gäller det att som veterinär välja vilka diagnoser man ska diskutera med djurägaren innan man är säker, för att inte inge falskt hopp eller förtvivlan.

Jag tror att ni förstår min point. Lita inte på ALLT ni läser och var källkritiska. Er häst behöver inte vara döende eller frisk heller för den delen, bara för att någon anonym person på internet skriver det. Kontakta kunnigt och seriöst folk och var noga med din källkritik! En sista upprepning: Det finns massor med diskussioner och forum om hästar som ger bra fakta och är nyttiga, men diskussionen om huruvida en häst är halt, vad den exakt lider av och hur sjuk den är, hör hemma någon annan stans.

/Izabella