Sårvård - bandage

Jag har lite saker att beta av innan jag ger mig själv lite blogg-sommarlov. Till att börja med har jag inte mindre än två bra nyheter:

1: Bettys 5-åriga storebror är kvalad till falsterbo!

2: och Malin och Prizilla är även de kvalade! De rider 7-8 juli med chans att kvala till internationella sista helgen, håller alla tummar jag har.

Och de här två har fortfarande inte smält i regnet...

Mitt sedan länge utlovade bandage-inlägg är vad jag tänkte att vi skulle ägna oss åt idag! Som veterinärstudenterna skrev i ett inlägg om desinfektion är hemligheten med sårvård att inte göra för mycket där det egentligen inte behövs. Ofta gör vi nog mer skada än nytta när vi lägger oss i läkningsprocessen.

"...Vi fick då lära oss att INTE under några omständigheter använda oss utav vare sig tvål, jodopax, klorhexidin, blue-spray eller andra kemiska medel på sår. Inte heller salvor ska kladdas på och absolut INTE antibiotika i ett sår. Det enda som eventuellt kan användas på såret efter rengöring med steril koksalt eller vattenslang är en hydrogel som återfuktar området, skyddar och stimulerar så kallad kollagenasproduktion för att sårläkningen ska komma igång. Gelen ska dock bara användas i inledningsfasen av läkningen och exempel är Tegaderm, Intrasite eller Normgel.

Vi fick lära oss att kroppen ensam klarar av att läka sårinfektioner bättre så länge man tagit bort synlig smuts och avlägsnat död vävnad (så kallad debridering). Allt utöver detta stör kroppens egen sårläkningsmekanism och det tar längre tid att läka. Det finns dock några undantag och det är om hästen är allmänpåverkad (feber), sår nära en led, senskida, bursa, öppen fraktur eller en mycket stor vävnadsskada. Då är antibiotika indicerat men denna ska ges systemiskt. Alltså, inte läggas i såret utan sprutas eller ges i munnen. Förr var det vanligt med exempelvis Socatyl-salva som man hällde i såren - NEJ NEJ idag! Dels hämmar det sårläkning och dessutom driver man på antibiotikaresistensen mycket mer."


På små mindre sår räcker oftast tvätt med steril koksalt eller vatten och gärna skydd av området med hydrogel och ev. bandage. Vid större sår i väntan på veterinär - gör rent med koksalt eller vatten, eventuellt hydrogel tills veterinär kommer. När veterinären sedan bedömt såret och kanske sytt så jobbar man istället med kompresser av olika slag. Det finns antibakteriella kompresser och även kompresser som stimulerar sårläkning. Detta stör mindre än alla medel många häller på.


En annan myt som slogs hål på under kursen var detta med bandage. Förr trodde man att sår läkte bättre om de fick "lufta" sig och vara öppna. Idag vill man skydda såren med kompresser och bandage för att förhindra att smuts kommer in. I nya studier har man sett att ett sår inte alls läker sämre under ett bandage, tvärtom."

Läs hela inlägget här!

Såret Betty lyckades få första dagen hos mig gick ju som bekant rätt in i kotleden. Det såg inte så farligt ut, men lednära sår är riskfyllda så man har all anledning att vara försiktig och hellre ta ut veterinär en gång för mycket.

Så här såg såret ut när hon kom in från hagen. Eftersom det kom ut ledvätska när jag böjde leden så var det inte så mycket att fundera på, en fantastisk tur i oturen var dock att det bara verkar ha kommit ut, men inte in något. Vi klarade oss från infektion, och för att hålla smutsen borta var det bandagering som gällde. Ordentlig sådan! Så här kan man bandagera ett mindre sår som man absolut inte vill ha in smuts i.

Efter fyra dagar på klinik, och fyra dagar hemma, så var det paketöppning för första gången och då såg det ut så här. Var 3-4:e dag bytte vi bandaget efter det, beroende på om det satt bra, det vätskade en del första tiden men det är ju egentligen en naturlig del av läkprocessen. Det tog drygt tre veckor innan det hade läkt ihop helt.

Efter tvätt med koksalt-lösning, så börjar man med kompressen. Jag använde Sorbact-kompresser, som är antibaktriella och superbra!

För att få fast kompressen testade jag den här, Cellona som är en polster-linda. Lite som en benlinda i bomull alltså.

Sedan lindade vi bomull över kotan och nästan hela vägen upp till knäet, som en padd och en gasbinda ytterst för att fixera. Att få bomullen att stanna kvar i bandaget och inte smita ut nertill är en konst, men ett hett tips är att linda lite längre ner med gasbindan och sedan vika in kanten.

Och slutligen en vetrap runt i någon tjusig kulör!

Är man osäker kring ett sår så är det aldrig fel att ringa en veterinär för rådgivning kring hur såret ska skötas, men se till att ni har en kunnig veterinär som också är uppdaterad på området. Om det är bandagering som gäller så är det sedan en utmaning att få det hela att sitta kvar uppe, och ofta är det tyvärr begränsad rörelse som gäller i de fallen. Och det hoppas jag att vi alla slipper i sommar :)