Appropå unghästar

Unghästchampionatet har flutit på bra här, många duktiga unghästar har passerat och det är alltid kul när det händer grejer på anläggningen! Det har ju varit en intensiv debatt kring unghästutbildning här på sajten så jag tänkte delge er det synsätt som vi får lära oss här.

Filosofin kring unghästutbildning här är otroligt enkel och sund. Dels vill man låta dem "vara hästar" i största möjliga utsträckning, stora hagar för unghästarna med jämngamla kompisar att leka med prioriteras även här där ytan är väldigt begränsad. Lösdriften på Löten är invigd nu förresten, måste åka dit och titta!

Själva utbildningen handlar i grund och botten om att bygga upp ett förtroende och att göra ridning och hantering till en positiv upplevelse för dem. Det ska vara kul att bli riden, och mycket handlar det om att jobba med hästen, samarbeta med den, och aldrig försöka tvinga in den i en form eller pressa den till att göra något den inte klarar av. Graman används för i övrigt aldrig, på någon häst.

Schemat för unghästarna är omväxlande, och de rids ut mycket - ju yngre, desto mer. Det viktigaste man gör är att skapa bjudning hos hästen, en positiv vilja att gå framåt, och det faller sig aldrig så naturligt som ute i skogen. Samtidigt som man kan lära dem både grunderna för både hoppning och dressyr på ängar och skogsvägar, så bygger man upp ett förtroende att gå fram överallt och lita på sin ryttare. De lite försiktigare hästarna får gå efter de modigare för att känna sig trygga.

Ridningen ute växlas med ridning på ridbana och ridhus, men ryttarens största uppgift är att göra arbetet intressant för hästen. Det är ju en konst i sig. Jag tror det är svårt att motivera en häst till att gå i ridhus veckans alla dagar, det blir ganska ensidigt både för kropp och knopp.

RS remonter på isen i vintras. Sällan har de varit så lösgjorda som efter den galoppen!

Ingen häst är den andra lik, de har olika talanger och förutsättningar, psyken och fysik. Att ha ett recept som passar till alla är omöjligt. Det inte svart eller vitt. Och det är lite det som är tjusningen också. Det kan ta sin tid, kräver mycket kunskap och tålamod, men grundtanken och målet är detsamma - att få en häst som VILL jobba med oss!

Såå, när min treåring under dagens ridpass både travat spänstigt i form och nöjt sög på bettet, tjöt av lycka i galoppfattningen och drog en, hm, charmig bockserie över ängen och sedan glatt skrittade hem med spetsade öron... Då tänkte jag att vi allt är på rätt spår. Hon bara älskar det, och det är ju omöjligt att inte bli glad själv. Så här ska det vara.