Paradressyr
Publicerad: 2024-03-11Foto: Ida Lindemann
Livskrisen blev till en OS-dröm
Malin Lindeman har ända sedan hon var barn vetat att hon långsamt förlorar synen. Hur illa det verkligen var dolde hon för alla tills hon gick igenom en personlig kris. Krisen slutade med att hon satte ett nytt mål för sig själv; hon skulle rida Paralympics i Paris 2024.
Text: Anna Nyström
– Leta upp mig, jag står här vid Espressoskylten, säger Malin Lindeman när vi ska träffas inför intervjun och åka vidare till stallet.
Att hon knappt ser något längre har hon slutat hålla hemligt. Annat var det förr.
– När jag gick i skolan ville jag absolut inte att någon skulle veta om det och gjorde allt för att dölja mitt handikapp. Jag memorerade texter eftersom jag inte kunde läsa på avstånd. Efter skoldagen fick jag lära mig att skriva på skrivmaskin, man visste ju inte om jag skulle bli blind, berättar Malin.
Det var Malins mamma som upptäckte att de båda döttrarna, Jenny, och den ett år yngre Malin, hade dålig syn, liksom hon själv. De satt för nära tv:n.
– Synnerven förtvinas långsamt så det finns inget att göra, berättar Malin. Det finns inga glasögon eller linser som hjälper, går heller inte att operera.
Arbetade som OS-hästskötare
Jennys syn var inte fullt så påverkad, hon kunde ha körkort ett par år. Malin såg aldrig tillräckligt bra för att få godkänt syntest till körkortet.
– Det var såklart oerhört frustrerande. Jag har alltid hållit på med hästar och att kunna ta sig fram med bil är en förutsättning för att kunna ta sig till stallet och träna och tävla.
Hästar var en stor del av Malins liv och hon hängde alltid i stallet. Så småningom utbildade hon sig till ridlärare och tränare på Strömsholm. Hon arbetade som beridare och hästskötare hos Paula Törnquist som då var med i landslaget i fälttävlan. Vid OS 2000 i Sydney var Malin med som hästskötare.
– Det var ju ingen som riktigt visste hur illa det var. Jag red fälttävlan och fick alltid gå banan flera gånger för att memorera vägen, svängar och hinder. Jag kunde inte se så mycket men det kunde ju hästen. Så länge man kan rida hästen på ett balanserat sätt kommer man långt.
Utbildade sig till marknadskommunkatör
Malin som är liten, lätt och gillar fart arbetade också på Täby Galopp ett tag men när ett syntest krävdes för att få ta jockeylicens tog karriären slut. Fick hon inte tävla tappade hon lusten.
Till slut blev Malins seende så illa att hon inte längre kunde hålla träningar och det blev svårt att se en framtid i hästbranschen. Hon omskolade sig till marknadskommunikatör och fick anställning på Ridskolan Strömsholm där hon arbetade först med tränarutbildningarna och senare som projektledare och webbredaktör. Från Strömsholm blev hon mer eller mindre headhuntad till ett djurförsäkringsbolag i Stockholm. Vid det laget hade Malin slutat helt med hästar och gick helt in för att leva cityliv i huvudstaden. All tid kretsade kring jobb och sällskapsliv
– Jag var högpresterare, det är något som jag verkligen fått ut av sjukdomen. Jag vill alltid vara bäst och inte prestera sämre än någon annan. Då arbetade jag större delen av dygnets timmar och gick från klarhet till klarhet. Ett år blev jag nominerad till årets eventchef.
Hösten 2017, när Malin var 42 år, tog allt stopp. Malins mamma diagnostiserades med cancer och gick bort inom loppet av fem veckor. Det tog hårt på Malin som aldrig haft någon mer familj än mamma och syster.
– Jag fick hjälp av en psykolog och började fundera på vad som egentligen är viktigt i livet. Det jag kom fram till var att jag verkligen saknade hästarna.
Köpte ett avelssto
Som ett första steg, ett par år senare, köpte Malin ett avelssto som betäcktes. Men Malin bodde i Stockholm och hästen i Skåne. Malin ville rida igen och hon uttalade snabbt ett mål: Paralympics i Paris 2024.
– En häst som ska gå paralympics behöver nästan röra sig och se ut som en Grand Prix häst för att vara konkurrenskraftig. Vi tävlar i egna paraprogram och man kan väl inte direkt översätta dem till traditionella dressyrklasser, men mästerskapsprogrammen är i nivå med Medelsvår B och i kuren där seriebyten och halvpiruetter tillåts är mer mot Medelsvår A nivå skulle jag säga.
Att hitta en häst som levde upp till önskemålen var inte lätt. Malin hittade till slut ett sto i Tyskland och med alla sina sparpengar köpte hon henne. På grund av pandemin så kunde hon inte åka och provrida så Fandage skickades med lastbil till Sverige.
– Hon var vacker som en dag och hade väldigt fina gångarter. Sakta men säkert lärde vi känna varandra.
Men Fandage talade snart om att hon inte ville. Hon stod på bakbenen och vägrade gå framåt. Efter många undersökningar hittade man en skadad ländkota. Malin hade nu två avelsston, varav ett med föl, men inga pengar och ingen häst som kunde bli aktuell för Paralympics.
– Som ett under hittade jag Felissimo strax utanför Stockholm. Han var egentligen för stor för mig men mycket lovande och hans ägare kunde tänka sig att byta ut honom mot mitt föl, och på så sätt hjälpa mig i min satsning.
Blev tvåa på SM
Malin och ”Fille” mönstrade till landslaget och plötsligt kändes Paralympics möjligt igen. Det ända till att Fille drog av sig halva hoven i hagen. Läkningsprocessen skulle ta ungefär ett år.
– Med ett första para-SM i antågande som jag sett väldigt mycket fram emot lånade jag till slut en hoppstammad dressyrhäst av min svägerska Karin Björk. Jag hann rida hästen Bookmaker fem gånger varav en gång på en kvaltävling innan SM. Vi blev tvåa vilket kändes som en enorm bragd.
Året därpå blev Malin och Bookmaker trea på SM och de var uttagna till att representera Sverige på Nordiska Mästerskapet i Norge. Då hittades en tumör på Bookmaker och drömmen sprack.
Med bara drygt ett år kvar till Paralympics stod Malin åter igen utan häst och utan pengar.
– Min uppväxt och min sjukdom har gjort mig envis, konstaterar Malin och klappar den fuxfärgade valacken Breakdance på halsen.
Hittade drömhästen
I ett sista desperat försök att stå redo inför Paris tog Malin banklån. Hon fick med sig tre personer från sin bekantskapskrets att investera och började söka ny häst igen.
– En sådan häst jag letade efter kostar vanligtvis miljoner kronor, det kändes näst intill omöjligt.
Danske Breakdance hittade hon på egen hand, utan förmedlare eller agenter.
– Jag hittade annonsen sent en fredagskväll, skickade SMS på natten, och ringde tidigt nästa morgon. Jag var först ut med att prova honom. Han var perfekt!
Valacken är relativt liten för att vara dressyrhäst. Han är högkänslig och reagerar på minsta ljud och rörelse. Det är inte vem som helst som släpps upp på hans rygg.
– Han har ett par anmärkningar från tidigare veterinärbesiktning och efter en hel del prisdiskussioner och lite god vilja från säljarna fick vi köpa honom för mindre än marknadsvärdet. Det är känsligt att prata pris på hästar, säger Malin. Men nej, han kostade inte över en halv miljon, en bra bit under faktiskt.
"Helt fantastiska vänner"
Ekipaget har haft en intensiv period där de börjat lära känna varandra.
– Vi är ganska lika. Min nedsatta syn har gjort mig väldigt känslig för ljud. Som ryttare så är jag lugn. Eftersom jag inte ser det som hästar kan uppfatta som farligt så sitter jag inte och spänner mig – det gör att hästen också slappnar av.
Malin tar fram en borste och ryktar Breakdance – eller Dansken som han kallas, längst med sidan. Sedan ett par år har hon hästarna i Dalarna där hon bor deltid. Att ha dem i centrala Stockholm höll inte, varken ekonomiskt eller tidsmässigt.
– Jag har helt fantastiska vänner som stöttar mig i det här. De kör land och rike runt med mig och hjälper mig med hästarna på olika sätt.
Malin jobbar numera halvtid för att orka med allt vad livet innebär och för att kunna göra denna sportsliga satsning.
– Det går såklart inte ihop ekonomiskt. Jag är beroende av banken och fick ett stipendium av synskadades riksförbund. Jag klarar mig året ut sedan vet jag inte… En väns företag sponsrar en internationell tävling det här året, så tack vare det är det möjligt. Om jag kan komma till Paris och göra bra ifrån mig där kanske jag kan få en sponsor. Ekonomin är såklart ett enormt stressmoment men jag vet också att jag bara har begränsat med tid på mig. 2028 är jag kanske helt blind. Jag försöker leva livet fullt ut nu.
En progressiv sjukdom
Vad Malins synskada beror på uppdagades när storasyster Jenny fick barn. Jenny upptäckte att dottern inte heller såg och valde att göra en ordentlig utredning. Det blev flera år lång process med många provtagningar och DNA tester. Till slut kunde läkarna konstatera att Malin, Jenny, Jennys dotter Lia och systrarnas mamma Maj-Britt var drabbade av OPA 1 som är en mitokondriell sjukdom och nedärvs via x-kromosomen. Det innebär att en dotter till en mamma med OPA 1 till 100% kommer få sjukdomen. En son har 50% risk.
Sjukdomen gör att cellerna inte kan producera energi som hos en frisk person, vilket leder till trötthet och smärta. Symptomen kan vara en mängd olika men framförallt drabbas de vävnader och organ som kräver mycket energi. Synnedsättning och blindhet är bara ett av symtomen.
– Sjukdomen är progressiv. För tre år sen när jag först blev klassificerad för att bli paraatlet så fastställdes min syn till nio procent. Vid den senaste mätningen konstaterades fyra procent på ena ögat och fem procent på det andra. Jag hoppas, hoppas verkligen att det stannar där.
Hittade lugnet i Dalarna
I Hedemora, i tystnaden tillsammans med Daniel och hunden Olivia känner hon sig lugn.
– Eftersom jag blivit så ljud och intryckskänslig så stressar Stockholm mig, min hjärna går på högvarv för att bearbeta alla intryck när jag är där. Nu är jag där för att arbeta två till tre dagar i veckan. Då tar Karin och stallkompisen Monica hand om hästarna.
Efter att hon börjat berätta om sin sjukdom för människor i sin närhet tycker Malin att livet har blivit lite enklare att leva.
– Jag upplever att de flesta är väldigt förstående och mina vänner är helt otroligt hjälpsamma. Men det är ju ett dolt handikapp, det syns ju inte på mig vid första anblicken så visst blir det jobbigt ibland. Tiderna är helt andra nu än när jag var barn. Det finns hjälpmedel och människor med diagnoser talar om dem som att de snarare är tillgångar.
Att umgås med högkänsliga hästar med väldigt lite synkapacitet kan tyckas farligt. Malin tycker annorlunda.
– Min synnedsättning har gjort att kroppen utvecklat mina andra sinnen mer och hästar ger så mycket nyanserade signaler. De är tydliga och lätta att förstå. Jag har ju naturligt en utvecklad känsla i mina händer och det är både på gott och ont, jag känner minsta spänning eller värme.
"Är rookien i gänget"
Under våren kommer Malin att rida flera nationella och internationella tävlingar för att försöka bli en av dem som får åka till Paris. Att det blir allt annat än lätt är hon fullt medveten om. Det är tre ekipage som kommer bli uttagna. Laget måste bestå av minst en ryttare från grad 1, 2 eller 3. Så det återstår två platser till oss som rider i grad 4 eller 5. Graden är den svårighet du rider i, där grad 1 är enbart skritt och grad 5 är den svåraste.
– Vi är fem ryttare från grad 4 och 5 som alla har samma mål. Mina lagkamrater tillika konkurrenter är mycket skickliga och har lång erfarenhet. Jag är rookien i gänget men jag har varit delaktig i en OS-satsning på nära håll förr och jag vet att det krävs en otrolig disciplin och hårt arbete. Allt kan hända under vägen, hästen måste vara frisk och vi måste prestera på topp. För mig är det nu det gäller och jag kommer att satsa.
Fotnot: Paralympics i ridsport har sin första dag den tredje september 2024.
taggar
Liknande webbartiklar
- Hon gör kometkarriär inom paradressyr: "Älskar sporten och vill vara med i toppen"
- Mattias satsar på Paralympics efter olyckan: "Jag måste ha ett mål och någonting att kämpa för"
- Landslaget till paradressyr är uttaget
- Tilda Schönbeck kämpar vidare efter olyckan: "Skitjobbigt att slåss så här mycket"
- Emilia Dexhav satsar mot Paralympics 2024: "Hästarna är den bästa medicinen för mig"
- Louise Etzner Jacobssons silver hyllades
- Två svenska ekipage uttagna till Paralympics
- Louise Etzner Jakobsson satsar mot Paralympics med nya hästen: ”Kände det här är min häst”
- ”Vore stort att få rida fram med Patrik Kittel”
- Zernard pensioneras och lämnar paralandslaget
Peder visar gymnastikövning
På Instagram visar Peder Fredricson upp ett tips på en ridövning. Man behöver inte hoppa högt, men hästen får ändå träna flexibilitet.
King Edward bästa hästen på 25 år
Vad gör en bra häst till en fantastisk häst? När det gäller hopphästen King Edward, som rankas som den bästa på 25 år, finns det något extra.
Vid 22 segrar har endast en inte varit på 1,60-nivå eller högre
Bohuslänsk pärla med eget stall
Strax innan Lysekil finns en hästgård med renoverat bostadshus och stall med fem boxar. Till fastigheten tillhör det hela 24 hektar mark.
Arealen är fördelad på jordbruksmark, skogsmark och impediment
Världsettan redo för GCT i Stockholm
I starfältet för årets tävling finns bland annat vinnaren från förra året, Henrik von Eckermann. Han får sällskap av några andra kända namn.
Hästen Luna hittats död
Tidigare i år försvann tvååriga Luna från sin hage. Flera skallgångar gjordes för att hitta henne. Nu skriver ägarna att Luna hittats, men inte vid liv.
Varit försvunnen i flera månader men spåren höll hoppet uppe
Kartläggning av appar för hästlivet
Appar inom hästvärlden växer som aldrig förr och de syftar till att göra det enklare och roligare att både rida, träna och hantera hästen.
Tappsko? Så grejar du det på egen hand
Hovslagarduon Tina och Jessica har tagit fram en manual som guidar hästägare till att våga slå på, ta av och fixa glappande skor på egen hand.
Hitta kontroll och samspelet med hästen
Emma Byström är ridlärare och C-tränare i dressyr. När det är dags för henne själv eller hennes elever att hoppa är kontrollen A och O.
Här delar Emma en riktig favoritövning som ger lydiga hästar
Bloggar på Hippson Se alla bloggar
”Bygger på SLU:s rekommendationer”
För att underlätta för kunderna lanseras nu en AI-tjänst baserad på forskning från SLU. Syftet är att hjälpa kunden välja rätt analyserat grovfoder.
Rekommenderar grovfoder utifrån ägarens beskrivning av sin häst
”Ta för vana att känna på hästens hovar”
Fång kan hästar och ponnyer drabbas av året runt, men de flesta insjuknar vid betessläpp när gräset är som mest näringsrikt.
Drivet: ”De miljoner kramarna man får”
Hos Caprifolens voltigeklubb är det inte bara tävling och träning i fokus – utan även en helt ny utveckling av para-voltige.
Dressyrdomaren om en "happy athlete"
Dressyrdomaren och tränaren Øivind Instefjord Ødemotland berättar om vad domaren letar efter och vad en "happy athlete" är.
"Dressyrbedömning är en subjektiv bedömning av objektiva kriterier"
”Tillsammans kan vi påverka hästvälfärden”
Inför OS i Paris bjöds representanter från 28 länder in för att diskutera hästvälfärd. Med på konferensen fanns Nina Känsälä från SWB.
Följ med hem till Wilma och Cissi
I ett inslag får vi se hur topphästen Cissi BJ bockar när Wilma rider. Hon säger att det är normalt, men det är inte normalt för en Grand Prix häst.
Se när hon berättar om att tävla med sina idoler och hoppet om OS
Hon hade bara råd med en unghäst
För Camilla har det aldrig varit självklart att rida på välutbildade hästar. Idag tävlar hon Msv B i dressyr med hästen hon köpte som treåring.
Så skyddar du din häst mot kvarka
Kvarka är en smittsam luftvägsinfektion som kräver isolering. God hygien, rengöring och desinfektion är väsentligt för att hindra smittspridning.
Från smitta till sjukdom räknar man med tre dagar till två veckor
Herta, 22, levererar på tävlingsbanan igen
Efter ett uppehåll i avelsboxen är Frida Anderséns OS-häst Herta tillbaka på tävling. Med glädje tar hon sig an uppgiften inom alla tre discipliner.
Med seniortanten och junioren: "Öronen spetsas och hon bara klipper"
Höga hältor kan ha olika ursprung
Hältor som kommer från skador högre upp i benen är ofta mer svårutredda. Veterinär Izabella Granswed reder ut höga hältor kan bero på.
Astrid blev hämtad från skolan med häst
Astrid förväntade sig att bli hämtad som vanligt, men utanför skolan stod istället fyra hästar. Mamma Frida hade planerat en överraskning.
Nya formatet går emot debatten om välfärd
Fälttävlansryttaren Anna Hassö delar sina tankar inför OS i Paris. Med sin gedigna erfarenhet resonerar hon kring hur mästerskapet kan sluta.
Hitta snabbt
Aktuella samarbeten
Senaste expertsvaren
Fråga experterna
Mest läst
Håll dig uppdaterad
Senaste numret
– Tema: Hullbedömning
– Porträtt: Annelie Lundkvist
– Den svåra skritten
– Konditionsträna i backe
– Om hästens flyktbeteende
– Fixa tappskon
...och mycket, mycket mer!