Text: Linnea Lindahl
Foto: Privat
 
Madeleine Nilsson flyttade från Sverige till en gård i Spanien och driver där ett räddningscenter för djur som har farit illa. På Farm el Hondo i Dolores – Alicante – har hon haft både hästar, åsnor, får, hundar och katter.
För drygt två veckor sedan drabbades sydöstra Spanien av kraftiga skyfall. Ovädret gjorde att stora dammar brast och översvämningen var därmed ett faktum. Översvämningarna har drabbat flera städer, och både människor och djur har dött. Madeleine Nilssons gård är en av flera som fortfarande är täckt av vatten.   
– Hela mitt räddningscenter är förstört. Jag har fått evakuera djur till olika platser där folk har erbjudit sig att hjälpa till.
  
Är helt vattenfyllt
På gården finns utöver Madeleines bostadshus även ett stall, ett hundhotell, Madeleines dotters bostadshus samt två lägenheter.
– I huset är det just nu ungefär 40 centimeter vatten, det sjunker inte undan, säger hon och fortsätter: 
– Det är vidrigt allting, en grön vatten-slajm-sörja blandat med döda djur och det stinker ruttet överallt. Vattnet är förgiftat och i kombination med 30 graders värme har det blivit en mygginvasion. Det går inte att gå ut med hundarna mitt på dagen, för det är som om de äts levande av alla mygg. Att vara här är en hälsofara.
 
Djuren behöver nya hem
När ovädret kom evakuerades Madeleines barn och barnbarn, som också var bosatta på gården. Men Madeleine ville inte åka därifrån.
– Jag vägrade lämna mina djur så jag och en väninna stannade kvar här, säger hon och fortsätter:
– Ett av husen på gården ligger högre upp än de andra. Där lyckades vi mura för alla dörröppningar, så att inte vattnet kunde forsa in. Där inne har vi kunnat ha hundar och några katter. Men flera av katterna är vana vid stallmiljö, så de har hellre velat vara ute och har sökt skydd uppe på tak och höbalar.
Fåren lastades i väg och fick bo i en trädgård mitt i ett villaområde.
– Än är det mycket vatten kvar på åkrarna och flera vägar är fortfarande avstängda.
Madeleine skrev ett meddelande på Facebook om att hon ville evakuera sina hästar till Sverige. Hon fick flera svar.
– Några hästar åker i morgon mot ett nytt liv. Jag har en fodertransportör från Holland som har varit helt underbar. Han har kommit med foder till oss och sedan tagit hästar med sig hem. Jag vill få bort så många djur som möjligt härifrån, det är så mycket vatten här att jag inte kommer att kunna ha djur här på väldigt lång tid. Det är farligt här nu. Även när vattnet har sjunkit undan kommer det dröja lång tid innan en häst kan beträda marken här igen, säger hon.


Madeleine försöker rädda det foder som finns kvar.
  
"Har varit som en krigszon"
– Hela mitt räddningscenter är totalförstört. Jag är så chockad, ledsen och förtvivlad. Det är fullkomligt vidrigt, säger Madeleine.  
Varje dag vadar hon ut i det gröna vattnet och klättrar upp på taket, där hon ställer ut mat och rent vatten till de djur som har tagit skydd där. Kommunen har bidragit med att köra ut rent dricksvatten.
– Nu kan vi transportera oss igen, men på en vecka kunde vi inte ta oss ifrån gården. Vi var avskärmade från omvärlden hela den veckan. Inget internet, ingenting.
Kommunen har kört ut med vattenleveranser med rent dricksvatten, eftersom det inte går att ta vattnet i kranen. Det är nämligen giftigt. 
– Jag är i chock fortfarande. Jag vill vakna ur denna mardröm nu. Vissa kan återgå till sina normala liv, men jag och flera med mig står fortfarande i vatten. Jag vet inte hur vi ska kunna återgå till ett normalt liv igen, säger Madeleine och fortsätter:
– Jag är bara så förtvivlad och ledsen och har inte vetat vilken dag det har varit, inte vetat datum. Det har varit som en krigszon. Man har bara försökt överleva.


Det är mycket vatten kvar i bostadshuset.
  
Hoppet lever trots allt
– Kommunen har startat ett räddningscenter där personer kan få komma och ta en dusch, få mat och vatten och så. Men personligen kan jag känna att informationen har varit dålig, man vet inte vad som gäller. Försäkringarna gäller inte på samma sätt när det är naturkatastrof, så jag står fortfarande här och vet inte hur jag ska göra, säger Madeleine. 
Men hoppet finns, menar hon.
– Det viktigaste är att hålla ihop och hjälpa varandra. Man behöver inte själv vara på plats och ösa vatten. Kanske kan man skicka en foderleverans eller starta en insamling. Varje enskild individ kan göra någonting.
Både hästutrustning och allt djurfoder som har förvarats på gårdarna totalförstördes i översvämningarna. Ett svenskt företag skickade därför ner en hel del utrustning, både grimmor och grimskaft, vilket var till stor hjälp.
– Jag pratade även med ett mindre svenskt företag och förklarade situationen kring myggen. Vi var i stort behov av myggsprej, då hästarna i princip äts levande av mygg. ”Jag skickar 200 flaskor!”, sa han direkt. Så alla kan göra någonting.  

Tidigare på Hippson.se:
Familjens hästgård förstördes i ovädret: "Glad att vi klarade oss"